Tag Archives: Sjukdomar

Gentest?

24 Maj


Huntingtons sjukdom är en ärftlig sjukdom med år av lidande innan man dör. I Vi som skulle bli gamla tillsammans av Petra Lilja Andersson får man följa ett par i 30-års åldern där kvinnan i familjen får reda på att hon har sjukdomen. Hennes far insjuknade i 60-års åldern och efter övervägande gentestade sig dottern. Boken för bl a ett resonemang kring huruvida man ska våga gentesta sig, dess för och nackdelar. /Carina

Annonser

Tunga saker runt omkring oss

8 Mar


I vissa sändningar av nyinköpta böcker ligger det en hel hop av böcker som ger klump i magen. Jag är redan död: en mammas berättelse, handlar om 14-åriga E som snabbt och oförklarligt hamnar i en djup depression. Tungt. Livsvilja av Ingegerd Bäckström handlar om 14-åriga Victor som får cancer och dör i sin cancer. Vråltungt. Lite mer hoppfullt är Eva Helmerssons bok Stå upp, sitt ner, gå vidare. Hon har MS och skriver om hur man kan tackla en obotlig, ibland dödlig sjukdom. Tunga men mycket viktiga böcker som hjälper att öka förståelsen för svåra sjukdomar. /Carina

Lyssna på rätta sättet

27 Dec


Essän är en lite bortglömd konstform. I bland kan det komma någon bok skriven i genren som Astrid Seebergers ”Den skamlösa nyfikenheten”. Det är en vacker klokbok. Författaren är läkare och arbetar med svårt njursjuka patienter, hon rör sig ofta i dödens närhet. Samtalet och det goda lyssnandet är hennes signum. I korta, mycket välskrivna kapitel får jag som läsare bland annat ta del av starka patientberättelser, berättelser filtrerade genom författaren och som ger livsinsikt. Andra människor, som t ex Seebergers kloka morfar eller hennes make, lämnar också starka bidrag till denna bok som är fylld av bildning och insiktsfullhet. /Carina

Recension i Svd

Små förödande hot

27 Okt


Terrorism, krig, våld, ni kommer snart att möta er överman. Som kan svepa bort det mesta, tyvärr även det goda. Björn Olsen, professor i infektionssjukdomar har skrivit en riktig thriller, en riktigt ruggig sak, ”Pandemi: myterna, fakta, hoten”. Och det är i den söta ankan i dammen de kan finnas, allas vår överman, influensavirus. Dessa lömska överlevare som har som enda syfte att just överleva, till varje pris. Och i änderna kan de ligga o ruva, för att på olika vägar föras över till människan, nu senast i form av den felaktigt kallade svininfluensan. Och ni har väl inte glömt fågelinfluensan. Det blev inte så farligt som det kunde bli, men kanske nästa gång. Buh! Ruggig, nyttig och intressant läsning. /Carina

Tung kamp

8 Okt


”Annars var han ingen” av Ann Sofi Ahlberg är en förtvivlad bok skriven av en förtvivlad mamma. Det har kommit en hel del böcker av det här slaget på sistone, föräldrar som i desperation skriver om sin och sina barns kamp gentemot en sjukdom eller diagnos och gentemot hela sjukvårds – och omsorgsapparaten. De kämpar stenhårt mot okunnighet, ovilja, oseende bland personal inom olika yrkeskategorier. Och får ytterst sällan gensvar, ibland finns en pärla eller en stjärna. I denna tunna bok beskriver mamman hur sonen insjuknar i en psykos och ytterst lite hjälp finns att tillgå. Ahlberg skriver hudnära, maktlösheten och självanklagelserna inför vad som händer är tung. Den fråga denna och andra egenutgivna böcker ger är, vem är vård och omsorg egentligen till för då så lite hjälp verkar finnas. /Carina

Jag är inte galen

6 Okt


Ibland ges det ut riktigt bra plåsterpåsåretböcker. ”Jag är inte galen: en bok om panikångest” av journalisten Anna Lithander är en sådan. Enkel, praktisk, genomtänkt och självupplevd. Hon går systematiskt igenom vad som händer när en panikattack vrålar in och hon lotsar läsaren ut ur paniken. För man dör inte av panik. Man har det ofantligt jobbigt och obehagligt, panikångest begränsar livet, det är helt enkelt djävligt. Men det är inte dödligt, man blir inte galen och det går att göra något åt det. Riktigt klok bok om ett svårt handikapp som över 200 000 svenskar har idag. /Carina

Ont i själen

16 Sep


Vem finns bakom rubrikerna? Sådana funderingar väcks ofta då man läser om dessa s k vansinnesdåd. Någon knivhuggen, någon svårt misshandlad, någon t o m mördad. I ”Östra Fäladen Blues: en psyksjuk knivmans berättelse” skriver Andreas Almengård om sig själv. Han högg ner två vårdare på sitt gruppboende (de överlevde), inte av elakhet, inte av hat utan av rädsla och förvirring. Boken är en mycket detaljerad berättelse om hans vardag strax innan och långt efter händelsen där han fösöker ge en förklaring till varför det blev som det blev. Mellan raderna förvånas man som läsare över att personal inom olika yrkeskategorier verkar vara ganska okunniga och outbildade och ändå får de lov att arbeta med människor som har svår problematik. /Carina