Tag Archives: psykisk sjukdom

Bokcirkelböcker

27 Nov

Temat för en av Västra Frölundas bokcirklar 2012 har varit ”Jorden runt”. För varje ny träff har man läst två böcker med koppling till ett land eller en världsdel. Vid senaste tillfället var jag med. Då hade cirkeln kommit fram till Oceanien. Den ena av romanerna som lästes var Ansikten i vattnet av Janet Frame, som betraktas som en av Nya Zeelands främsta författare, och den andra var Torsdagsbarn av den australiensiska författaren Sonya Hartnett. Romanerna är helt olika. Den ena, Ansikten i vattnet, är en snårigt och tätt skriven roman om sinnessjukdom och mentalsjukhus på Nya Zeeland under 1940-talet. Huvudpersonen far mellan olika inrättningar, diagnostiseras och omdiagnostiseras alltmedan hon full av skräck och ångest studerar de andra intagna, sköterskorna och läkarna, och inväntar beslut om behandlingar. Jag har läst en annan bok av Frame i en annan bokcirkel jag är med i, och då liksom den här gången blev det väldigt intressanta samtal. Den gången hade vi läst Mot ännu en sommar som till stor del handlar om ångest och social fobi. Kanske fungerar Frames romaner särskilt bra i bokcirklar och kanske har det att göra med att Frame beskriver känslor, syner, ljud, dofter, intryck ur ett annorlunda personligt perspektiv. Det var inte alla som tyckte om Ansikten i vattnet, den är på vissa sätt svårgenomtränglig (och, tyckte några av oss, långrandig/enformig), men den ledde vidare till ett spännande samtal, bland annat om Frames språk som flera av oss fastnade för.

Den andra boken, Torsdagsbarn, är klassad som ungdomsbok men fungerar, som så många andra ungdomsböcker, även som vuxenlitteratur. Om Ansikten i vattnet var språkmässigt svårgenomtränglig så var Torsdagsbarn motsatsen: jag flög in i berättelsen om Harper och hennes utblottade familj på Australiens landsbygd under 30-talets depression. Eller snarare kändes det som att jag grävde mig in i berättelsen i rasande takt, för i centrum av berättelsen finns det tunnelgrävande lilla barnet, Tin, Harpers lillebror som gräver avancerade tunnelsystem under, och allt längre bort från familjens hus. Om Ansikten i vattnet är en realistiskt skriven roman, är Torsdagsbarn mer som en saga. I bokcirkeln pratade vi om tunnelgrävandets metaforiska betydelse. Läs och se vilken tolkning du gör! /Elin

Annonser

Att höra röster

28 Okt

Enligt en undersökning jag hörde talas om för något år sen är det inte  ovanligt att höra röster. Röster inuti huvudet alltså. Så många som 1 av 25 gör det regelbundet. De flesta röster är snälla och hjälper dem som lyssnar. De som har ett lyckligt liv med en positiv livssyn tolkar rösterna som någonting som hjälper dem att må bra. Blir man rädd för sina röster är det något som inte stämmer…

En dåre fri av Beate Grimsrud från förra året handlar just om detta. (Först nu har jag läst denna alldeles fantastiska bok men ibland blir böckerna liggande i att läsa-högen). Huvudpersonen Elis röster är inte snälla. Dom säger åt henne att slå sönder, skära sig, gå ut mitt i vintern utan skor och andra saker som gör hennes redan svåra liv värre. Dessutom hör hon röster inte bara från en utan fyra olika personer..

Eli lever alltså med en allvarlig psykisk sjukdom. Samtidigt är hon en högfungerande författare som framträder i radio, på författarturnéer och vinner litterära priser. Hur detta går ihop gestaltas och förklaras på ett genialt sätt i boken. Har man själv haft en psykotisk person i sin närhet ger den här boken relief åt en sjukdom som annars kan tyckas vara bara grym och outhärdlig. Elis liv liknar Beate Grimsruds eget i mångt och mycket men så här har hon sagt i en intervju: ”För mig är det som är innanför två bokpärmar ett konstverk. Sen har jag erfarenheter nog att skriva om det jag skriver. Annars hade jag ju inte gjort det.”

/Anna