Tag Archives: narkotika

Löftet

15 Jun
Löftesrik proletärförfattare?

Berättelsen ”Löftet : en roman om det understa världen” handlar om en grupp pojkar som växer upp i göteborgsförorten Bergsjön under 70-talet.
De avger ett löfte: att alltid hålla ihop vad som än händer.

Pojkarna växer upp till unga män och lever i samhällets utkant där droger, kriminalitet, prostitution och våld hör till livsstilen. Trots all brutalitet finns också inslag av mänsklig värme, solidariatet och stolthet kvar hos dem.
Ska de kunna hålla löftet de gav till varandra som barn?

Berättelsen innehåller också delar som bygger på verkliga händelser som Backabranden 1998 och skottlossningen vid Näsetbadet 2001.

Löftet är Renzo Aneröds första roman, följd av Vildsvinet (2007) och Fiender (2009)

Aneröd väljer att skildra unga människor på samhällets botten.
Han skriver med stor respekt och socialt patos om hur unga människor måste förhålla sig till en brutal och stenhård verklighet där människor lämnas åt sitt öde av det väletablerade samhället.

Författaren, som är utbildad sociolog, har arbetat som hamnarbete, ungdomsledare, föreläsare och dokumentärfilmare.

En modern proletärförfattare, tycker jag!

BO FABIANSSON

Annonser

Att vara anhörig…

15 Mar


Susanna Alakoski har äntligen kommit ut med sin nya roman Håpas du trifs bra i fengelset.

Sami och Anni är ett syskonpar som växt upp i fattigdom och misär, med missbrukande föräldrar som i sina yngre år invandrade till Sverige från Finland. Nu är syskonen vuxna och deras liv har blivit helt olika varandras. Sami är kriminell och själv missbrukare, medan Anni försöker leva ett lugnt familjeliv med sin man och dotter. Hon, som under hela sin uppväxt alltid fått städa upp röran efter andra, arbetar nu inom socialvården med människor som är utsatta på olika sätt. Trots det skäms hon över sitt förflutna och hon skäms över sin bror som hon älskar så djupt. Håpas du trifs bra i fengelset är en rad ur Annis dotters egenkomponerade brev till sin morbror Sami som sitter inne för narkotikabrott. Sami är på många sätt navet i boken. Det är kring honom som Annis tankar ständigt kretsar och som hon och hennes familj anpassar sina liv efter.

Boken är berättad i ett högt tempo. Orden fullkomligt svishar förbi. Detta tillsammans med ett nyskapande språk, med många nya substantiv, gör Annis alla kaosartade tankar och känslor väldigt verkliga . Alakoski förmedlar allt det som det innebär att vara anhörig till en missbrukare på ett trovärdigt sätt, utan krusiduller och romantiseringar. Det gör ont att läsa på flera ställen i boken, eftersom det känns så ärligt berättat, men framför allt blir jag otroligt berörd av all kärlek som finns mellan syskonen./Sandra