Tag Archives: missbruk

Löftet

15 Jun
Löftesrik proletärförfattare?

Berättelsen ”Löftet : en roman om det understa världen” handlar om en grupp pojkar som växer upp i göteborgsförorten Bergsjön under 70-talet.
De avger ett löfte: att alltid hålla ihop vad som än händer.

Pojkarna växer upp till unga män och lever i samhällets utkant där droger, kriminalitet, prostitution och våld hör till livsstilen. Trots all brutalitet finns också inslag av mänsklig värme, solidariatet och stolthet kvar hos dem.
Ska de kunna hålla löftet de gav till varandra som barn?

Berättelsen innehåller också delar som bygger på verkliga händelser som Backabranden 1998 och skottlossningen vid Näsetbadet 2001.

Löftet är Renzo Aneröds första roman, följd av Vildsvinet (2007) och Fiender (2009)

Aneröd väljer att skildra unga människor på samhällets botten.
Han skriver med stor respekt och socialt patos om hur unga människor måste förhålla sig till en brutal och stenhård verklighet där människor lämnas åt sitt öde av det väletablerade samhället.

Författaren, som är utbildad sociolog, har arbetat som hamnarbete, ungdomsledare, föreläsare och dokumentärfilmare.

En modern proletärförfattare, tycker jag!

BO FABIANSSON

Annonser

No och jag

19 Jan

Måste bara tipsa om en fantastiskt bra roman, No och jag, av den franska författarinnan Delphine de Vigan. Det är hennes fjärde roman (utkom 2007) och den första av hennes romaner som översattes till svenska (Sekwa förlag). Det är en berättelse om oförstörd kärlek och medmänsklighet som alltför ofta går förlorad med ålder och bittra erfarenheter. Lou är 13 år med hög intelligens. Hon har fått hoppa över två klasser och är yngst, minst och bäst i klassen. Vänner har hon inga. Lous huvud är fullt med tankar, frågor och funderingar som rimmar illa med klasskamraternas intressen. Men det finns en kille i klassen, den poulära Lucas, som ser den lilla Lou som är så mycket större än hon ser ut. Hemma hos Lou råder ständig mörker. Hennes mamma har hamnat i djup depression efter att Lous lillasyster dött i plötslig spädbarnsdöd. Lous pappa försöker hålla den lilla familjen flytande, men det är svårt och tungt. Så en dag när Lou i vanlig ordning är på tågstationen för att iaktta människor, möten och avsked kommer hon i kontakt med No, en 18-årig hemlös tjej. Lou ser i Nos ögon att hon upplevt livet på ett annat, mer skrämmande, sätt än hon själv och dras till henne som en magnet. När Lous lärare ger eleverna i uppdrag att hålla ett föredrag om valfritt ämne, bestämmer sig Lou för att prata om de hemlösa. Hon börjar att intervjua No och de börjar sakta att närma sig varandra. Lou bestämmer sig också för att hjälpa No och med hennes föräldrars tillstånd flyttar No hem till dem. Men allt går inte riktigt som Lou har tänkt sig och hoppats på.
Vigans senaste roman, Underjordiska timmar, tänker jag nu ta mig an med stor glädje!/Sandra

Bara ett barn

15 Nov

Malin Persson Guilito har skrivit om Alex,sju år, en pojke som slåss heller är pratar.Han lever med sin mamma, men något är fel i hemmet.Pappan och mamman träffas ibland, båda är missbrukare.Vid ett bråk på skolgården upptäcker lärare och skolsköterska att Alex har cigarett brännmärken, självläkta frakturer osv. på sin lilla kropp. Alex bli omhändertagen och tilldelad en advokat, Sophia. Alex har svårt att finna sig tillrätta i fosterhem men slutligen hamnar han hos ett par där han får trygghet.Där skulle man önska att historien har sitt slut men ikke…En mycket fängslande och sorglig historia men ändå med ljuspunkter på sätt och vis / Birgitta

Svart arbete

19 Jul

Författaren Rolf Almström växte upp i Göteborgsförorten Västra Frölunda. Det gjorde jag också.
Därför är det lätt för mig att känna igen människorna och miljön i denna svarta och ibland ljusa berättelse om ungdomskamraterna Danny, Nisse Nubb och Mikko. Själv hade jag liknande kompisar – de flesta överlevde. Men inte alla. Droger, kriminalitet och gängbråk hörde till vardagen, då som nu.

Danny och kompisarna jobbar på svartbyggen under usla förhållanden; inga försäkringar, noll säkerhet och ytterst osäkra löneutbetalningar. Fyllan och drogerna på fritiden, den ständiga jakten på damer o sex. Men också jakten på ett annat sorts liv.

De snärtiga replikerna levereras med en stor portion jargong o förortsdialekt ( som jag kommer ihåg fast jag inte hört uttrycken på decennier!) Just känslan av att hålla på med nåt som man inte vill göra naglar sig fast hos läsaren. Detta gör att berättelsen – som utspelar sig på 90-talet – känns relevant för vår tid i våra ännu existerande miljonprogramsförorter. Och det är kanske ännu värre nu för många unga: det finns det inga arbeten – inte ens svarta.

En angelägen bok, fylld med desperation, svart humor men också en kantig framtidsoptimism.

/Bo Fabiansson

Tuff läsning

9 Apr

Jag har väntat på uppföljaren till Moa Herngrens första bok, Allt är bara bra tack! som jag tycker mycket om.
Moa skriver om problem som finns ibland oss och värjer sig inte för ångestens svarta hål.
Den här boken handlar liksom den förra om att känna sig otillräcklig och om hur viktigt det är att hålla fasaden. Bokens huvudperson Ingrid kämpar med sin urdåliga självkänsla som mamma, kvinna och chef på förskolan. För att döva sin ångest och känsla av otillräcklighet dricker hon alldeles för mycket vin.
Sjukdomen finns även i familjen, hennes mamma den fd tjusiga flygvärdinna, är även hon alkoholist men hela familjen kämpar för att inte erkänna detta, ”nej mamma har bara tagit ett glas för mycket” och ”visst måste en gammal kvinna få unna sig nåt..”.
Ingrid lever genom och klamrar sig fast vid sin 7-åriga dotter Juni som tyvärr inte kan värja sig mot mammans problem och mår därför väldigt dåligt.
Jag blev berörd och ville bara fortsätta läsa trots att det var jobbigt. Ämnet är brännbart, många kvinnor har höga krav på sig själva idag. Samt lådvinets intåg och parkering i de svenska hemmen som gör sitt till.
Läs den. /Åsa

Att vara anhörig…

15 Mar


Susanna Alakoski har äntligen kommit ut med sin nya roman Håpas du trifs bra i fengelset.

Sami och Anni är ett syskonpar som växt upp i fattigdom och misär, med missbrukande föräldrar som i sina yngre år invandrade till Sverige från Finland. Nu är syskonen vuxna och deras liv har blivit helt olika varandras. Sami är kriminell och själv missbrukare, medan Anni försöker leva ett lugnt familjeliv med sin man och dotter. Hon, som under hela sin uppväxt alltid fått städa upp röran efter andra, arbetar nu inom socialvården med människor som är utsatta på olika sätt. Trots det skäms hon över sitt förflutna och hon skäms över sin bror som hon älskar så djupt. Håpas du trifs bra i fengelset är en rad ur Annis dotters egenkomponerade brev till sin morbror Sami som sitter inne för narkotikabrott. Sami är på många sätt navet i boken. Det är kring honom som Annis tankar ständigt kretsar och som hon och hennes familj anpassar sina liv efter.

Boken är berättad i ett högt tempo. Orden fullkomligt svishar förbi. Detta tillsammans med ett nyskapande språk, med många nya substantiv, gör Annis alla kaosartade tankar och känslor väldigt verkliga . Alakoski förmedlar allt det som det innebär att vara anhörig till en missbrukare på ett trovärdigt sätt, utan krusiduller och romantiseringar. Det gör ont att läsa på flera ställen i boken, eftersom det känns så ärligt berättat, men framför allt blir jag otroligt berörd av all kärlek som finns mellan syskonen./Sandra