Tag Archives: kärleksroman

En georgisk kärlekshistoria

16 Jan

svarta-havetSvarta havet av Kéthévane Davrichewy är en roman som utspelar sig dels i Paris i huvudpersonen Tamounas lägenhet där hon sitter och väntar på att firandet av hennes nittioårsfest ska börja, dels i Georgien och Paris från det att Tamouna var ett barn som tillbringade somrarna i Batoumi tillsammans med sin mormor (Bébia) och morfar (Babou), mamma (Déda) och pappa, moster och morbror, syster (Théa) och sina kusiner (Daredjane, Irakli, Eka och Gougou). Kusinerna leker längs Svarta havets strandkant, längs hamnen och kajen. På natten sover de i samma rum under takbjälkarna. De är alltid tillsammans, retas med varandra, tar hand om varandra, tjuvlyssnar på de vuxnas gräl och sånger sent om kvällarna.

Nittioåriga Tamouna har en katt, Pacha. När hon var barn hade hon hundar. En dag den sista sommaren i Georgien, sommaren då Tamouna var femton år, springer hennes hund, Dzarlo, fram till en grupp pojkar. En av dessa pojkar är Tamaz. Denna sista sommar, innan de tvingas fly, promenerar Tamouna och Tamaz längs hamnen om kvällarna. Det blir sista sommaren i Batoumi för Tamouna. Hennes familj flyr till Paris. Tamounas och Tamaz liv kommer att korsas fler gånger och även om de gifter sig och får barn med andra personer slutar de aldrig att älska varandra.

Tamounas barn och barnbarn, hennes kusiner och deras barn och barnbarn, vänner till familjen, alla har de samlats för att fira Tamouna. Hon sitter i köket och dricker te och skvallrar med sin dotters döttrar. Hon diskuterar kärleksförhållanden min sin sons dotter. Barnbarnen kivas, bråkar, blir sams. Det lagas traditionell georgisk mat och sjungs georgiska folksånger. Senare, när de äldre gästerna anlänt, kommer samtalen in på känsligare ämnen. Historien bär med sig oläkta sår.

I Svarta havet skildras Georgiens dramatiska 1900-talshistoria genom Tamounas livsberättelse. De stycken som utspelar sig i den 90-åriga Tamounas lägenhet är berättade i tredje person, och de stycken som skildrar barndomen är skrivna jag-form. Några avsnitt i romanen är även skrivna som brev från Tamouna till Tamaz. Man skulle kunna läsa romanen som en berättelse om oförverkligad kärlek och livets besvikelser, men för mig skildrar den Tamounas vemodiga men vackra kärlekshistorier med Tamaz och sitt Georgien.

Om författaren Kéthévane Davrichewy står följande på boken baksida: ”född i Paris 1965 i en georgisk familj och är stark påverkad av den georgiska exilen och berättartraditionen. Hon har skrivit barnböcker, filmmanus och dramatik, romandebuterade 2004”…

Översättare från franskan är Anna-Karin Palm.

/Elin

Annonser

Sitt i den prunkande naturen och läs en klassisk kärleksroman i sommar!

21 Jun

Aldrig är väl naturen så prunkande, lummig, mystisk och romantisk som vid midsommar. Ett sätt att uppleva naturen är att sätta sig någonstans och läsa. Hitta en plats i trädgården, parken eller skogen där du är ensam med naturen och läs en romantisk klassiker! Mina romantiska gunstlingar är, förutom Tolstoys Anna Karenina, systrarna Brontës och Jane Austens romaner. I synnerhet Emelie Brontës Svindlande höjder (orig. titel: Wuthering Heights) och Charlotte Brontës Jane Eyre vilka hör till den brittiska litteraturens stora klassiker. Räkna med frodiga, suggestiva romaner med gotiska och viktorianska inslag att läsa i bersån eller under lind. Missa inte heller nyfilmatiseringen av Jane Eyre, samt Kate Bushs låt Wuthering Heights. Lite modernare kärleksromaner finner du bland annat på Västra frölunda biblioteks kärlekshylla. /Elin

Tidsresa

20 Maj

Kärleken i Julia Anderssons liv är skriven av Åsa Moberg och är en självbiografisk tidsresa direkt tillbaka till sextiotalet med gröna vågen, solidaritetsarbete, demonstrationer och det hele.
Boken är Åsa Mobergs förstlingsverk (skriven 1973-74?) och utgiven först nu efter att ha blivit liggande i gömmorna. Det är fascinerande att få direktkontakt med den här tiden utan att texten redigerats så värst mycket. Jag får lite Maken-feeling av den och det är ett bra betyg! (Gun-Britt Sundströms klassiska förhållanderoman från 1976). Det är en ung kvinnas resonemang kring kärlek, sex, tvåsamhet och hur man bör leva. Hon är hälften så gammal som sina båda män : Rune och Hubert, bägge män med pondus och makt. Speciellt den senare som nödtorftigt är maskerad till chef för Moderna museet men i själva verket ska föreställa Harry Schein, chef för filminstitutet vid den här tiden. Själv är hon framgångsrik textilkonstnär med många järn i elden. Lustigt nog bärs hon inte fram av något kvinnligt systerskap – det som man gärna förknippar med tiden. I stället är det hennes två manliga mentorer som ger stöd och uppmuntran. Hennes ungdom och skönhet tycks inte ha varit någon nackdel även om hon säger sig längta efter att bli äldre och slippa bli betraktad som en brud. Jag tycker inte att kärleksaffären med Hubert Meyer är så värst spännande – det är som sagt tidsandan och atmosfären som bär fram den här boken. För den som är nyfiken på att läsa mer om romanen så har Dagens Nyheter haft den i sin läsecirkel./ Anna

No och jag

19 Jan

Måste bara tipsa om en fantastiskt bra roman, No och jag, av den franska författarinnan Delphine de Vigan. Det är hennes fjärde roman (utkom 2007) och den första av hennes romaner som översattes till svenska (Sekwa förlag). Det är en berättelse om oförstörd kärlek och medmänsklighet som alltför ofta går förlorad med ålder och bittra erfarenheter. Lou är 13 år med hög intelligens. Hon har fått hoppa över två klasser och är yngst, minst och bäst i klassen. Vänner har hon inga. Lous huvud är fullt med tankar, frågor och funderingar som rimmar illa med klasskamraternas intressen. Men det finns en kille i klassen, den poulära Lucas, som ser den lilla Lou som är så mycket större än hon ser ut. Hemma hos Lou råder ständig mörker. Hennes mamma har hamnat i djup depression efter att Lous lillasyster dött i plötslig spädbarnsdöd. Lous pappa försöker hålla den lilla familjen flytande, men det är svårt och tungt. Så en dag när Lou i vanlig ordning är på tågstationen för att iaktta människor, möten och avsked kommer hon i kontakt med No, en 18-årig hemlös tjej. Lou ser i Nos ögon att hon upplevt livet på ett annat, mer skrämmande, sätt än hon själv och dras till henne som en magnet. När Lous lärare ger eleverna i uppdrag att hålla ett föredrag om valfritt ämne, bestämmer sig Lou för att prata om de hemlösa. Hon börjar att intervjua No och de börjar sakta att närma sig varandra. Lou bestämmer sig också för att hjälpa No och med hennes föräldrars tillstånd flyttar No hem till dem. Men allt går inte riktigt som Lou har tänkt sig och hoppats på.
Vigans senaste roman, Underjordiska timmar, tänker jag nu ta mig an med stor glädje!/Sandra

Nya året börjar bra

5 Jan

David Nicholls utkom 2009 med sin roman One day, som 2010 översattes till svenska och fick titeln En dag. Alla enades om att detta var en fantastisk och underbar roman och efter att jag nu också läst den, får jag nog sälla mig till hyllningskåren. Som läsare får man följa två personer, Emma och Dexter, från när de träffas 15 juli 1988 fram till 20 år senare när de är i 40-årsåldern. Det finurliga med berättelsens upplägg är att vi får följa dem varje år den 15 juli, alltså en dag för var år som går. Det gör att man genom hela berättelsen behåller sin nyfikenhet för vad som hänt och vad som komma skall och romanen sticker ut från mängden av alla ”pojke möter flicka”-böcker. Den 15 juli 1988 har både Emma och Dexter avlutat sina universitetsstudier och avslutningsfesten slutar i Emmas säng för dem båda. Emma vill förbättra världen och är cynisk till sin natur, medan Dexter är en sorglös kille som mest vill glida igenom livet. Trots olikheterna uppstår attraktion och hur det utvecklar sig får ni själva ta reda på!
Nicholls skriver varmt och humoristiskt och är mycket bra på att skildra människors mångfacetterade personligheter. Jag skrattade högt på vissa ställen och blev mycket gripen på andra. Man sveps helt enkelt med!/Sandra

Svantjuvarna

13 Dec

Jag har just tagit mig igenom Svantjuvarna av Elisabeth Kostova. En mäktig bok, både till sidantal och innehåll. Vilket arbete författaren måste ha lagt ned i den här romanen! Den är som en vandring genom ett gediget konstmuseum. Har man tid och ork är detta boken för dig, om inte kanske en annan bok är att föredra. Det är inte en roman som man skyndar sig igenom. Handlingen förs sakta framåt, noggrant och suggestivt.
Den vackra drottningen Leda som förfördes av Zeus, gestaltad av en svan, har genom tiderna flitigt använts som motiv för olika konstnärer. Detta är på något sätt kärnan i Svantjuvarna. Som läsare pendlas man mellan nutid och sent 1800-tal. Robert Oliver, en känd och begåvad konstnär, är navet i boken. Det är kring honom allt kretsar, även om han själv är något frånvarande i historien. Han är en passionerad , men egensinnig, man som bokstavligen lever för konsten. Hans passion blir till febrig besatthet och han hamnar hos den framgångsrike psykologen Andrew Warlow efter ett sammanbrott. Detta sammanbrott urartade på National Gallery of Art där han försökte förstöra en impressionistmålning. Marlow försöker komma underfund med vad hans patient mår så uppenbart dåligt över. Men Robert tiger. Och tiger. I desperation söker Marlow till slut svaren hos Roberts före detta hustru, samt hans före detta flickvän. Men det finns en kvinna han inte får tag på. En kvinna som Robert porträtterar med besatthet dag efter dag, natt efter natt.
Det är stark passion, åtrå, besatthet och konst, konst, konst./Sandra

Din nästas hus

8 Sep

Jette A Kaarsbol har kommit ut med sin andra roman Din nästas hus. Hon debuterade med Den stängda boken som kom ut på svenska 2005 och som fick lysande recensioner och litterära utmärkelser. En läsupplevelse! Din nästas hus kommer kanske inte upp till samma nivå som debuten, men är likväl en trevlig läsning med ett drivet berättande och ett intressant triangeldrama.

Vi får följa Lars Lindborg, en snart 40-årig, framgångsrik, arkitekt. Efter ett par uppbrott lever han ungkarlsliv, som till ytan ter sig spännande, men inombords gror tomheten hos Lars och även oron att liksom sin far förbli ensam och känslokall. När fadern dör ställs alla känslor på sin spets och för att få tid till reflektion flyttar Lars temporärt till den lilla landsortsstad där begravningen äger rum. Han lär känna, om än i början motvilligt, prästen Stig. Stig är en varm människa utan cynism och ironi och en motpol till Lars. Genom Stig lär Lars även känna hans yngre hustru Alma och han blir lockad av hennes värme och stabila natur.

Som titeln anger kretsar berättelsen kring budordet Du skall icke ha begär till din nästas hus. Det är lågmält berättat och tänjer inte på gränserna, vare sig med språk eller känslor, men berör ändå stundtals. Bokens behållning tycker jag ändå är Lars, som med sin extremt cyniska natur blir väldigt humoristisk och underhållande. /Sandra