Tag Archives: kärlek

Hon hette Jennie

2 Jun

hon hetteMoa Herngren har skrivit en ny roman. Hon har även skrivit bl a  Allt är bara bra, tack – 2007,  Jag ska bara fixa en grej i köket – 2010 och Jag skulle aldrig ljuga för dig – 2012.
Moa Herngren skriver rappt och underhållande om svåra ämnen. De två första böckerna, Allt är bara bra, tack  och Jag ska bara fixa en grej i köket  behandlar tunga ämnen som våld i nära relation och alkoholism. Jag skulle aldrig ljuga för dig och Hon hette Jennie är mer skruvade, de handlar om att tappa greppet och gå över gränsen.

Hon hette Jennie har även den ett tungt tema, cancer och för tidig död.
Huvudpersonen Sara är en konstnär som har flera misslyckade relationer bakom sig, men hon är fri och lever ett kravlöst liv. När hon träffar advokaten John blir hon passionerat förälskad men John har sorg, hans fru har ett år tidigare dött i cancer. Förälskelsen suger in dem båda i ett rus.  Men snart börjar tvivlen och den döda Jennie blir allt mer central. Är John verkligen redo för ett nytt förhållande han älskar ju fortfarande sin fru? Är det okej att Sara älskar och sover med John i den säng som Jennie dog i? Det snurrar på och Sara börjar gå över gränsen,  hon gör sig mer och mer lik den perfekta Jennie.

Det finns en parallelhistoria om den cancersjuka döende Katarina som skriver en blogg om sin sjukdom. Sara läser bloggen och blir allt mer besatt av den….
Jag tycker inte att den är relevant för handlingen, det är relationen mellan John och Sara som man vill följa. Jag skumläser avsnitten om Katarina och gillar det inte riktigt.

Hon hette Jennie har inte fått så bra recensioner och jag håller med om att historien inte håller ihop så bra i vissa delar men den är klart läsvärd enligt mig.

/Åsa

Annonser

Vinterlovsläsning

11 Feb

De hemlösas stad 

Annika Luther

 hem

Året är 2035 och klimatkatastrofen är ett faktum. Isarna har smält och höjt havets yta med 10 meter, så en stor del av världens landområdena ligger under vatten. I den trygga och instängslade staden Jyväskyle bor alla som hann evakueras från bl.a. Helsningfors.

Där lever Lilja med sin familj, men som så många andra tonåringar så vill hon så mycket mer än vad denna stad kan erbjuda. Hon vill till Helsingfors och hon har många frågor om vad och vem som finns kvar i spillrorna av denna stad. Hennes mamma och pappa vägrar konsekvent att svara henne och till slut så rymmer hon. Det blir en både farlig och lärorik resa för Lilja. Strapatserna och kulturkrockarna är många och våldsamma.

Annika Luther har skrivit flera ungdomsböcker och fått flera priser. Dessutom har hon medverkat i flera faktaböcker. Hon är biolog och arbetar som lektor i biologi, geografi och humanekologi vid Tölö gymnasium. i Helsingfors. Hon är gift och har 8 barn.

 

Vinter på Berättargränd

Erika Olofsson Liljedahl

berättargrändDet är vinter på Berättargränd och snön faller över den lilla gatan med de märkliga husen. Nu skall William ha ett långt vinterlov med massor av tid för att läsa, men inget blir som han tänkt sig.
En okänd flicka dyker upp en kulen kväll och ruskiga tjut ekar i natten. Utan att någon märker det sker en magisk förändring i skogen kring Berättargränd. Snart befinner sig William i ett skrämmande äventyr där han måste vara både modig och uppfinningsrik. Han inser också att det är väldigt bra att känna till de klassiska sagorna.

Spännande och fantastisk läsning för 9-12 åringar.

 

 

 

Pusspojken

Ulf Stark

 

”Alla pussas-alla utom Ulf!

Ulf har inte pussat en enda.

Alla andra har pussat jättemånga!

Brorsan har gjort det minst 100 gånger.

Men vem ska han pröva på?

Det är ju dumt att ta någon man tycker om.

Om det skulle bli dåligt.”

pusspojken

Så här står det på baksidan av boken och jag kunde inte motstå detta. Det visade sig att innehållet var lika härligt som baksidestexten och vilket bra ämne att ta upp för barn i åldern 6-9 år. Det är inte lätt det här med pussar och kärlek. Roliga teckningar av  Marcus Majaluoma.

/Anne-Lill

 

En georgisk kärlekshistoria

16 Jan

svarta-havetSvarta havet av Kéthévane Davrichewy är en roman som utspelar sig dels i Paris i huvudpersonen Tamounas lägenhet där hon sitter och väntar på att firandet av hennes nittioårsfest ska börja, dels i Georgien och Paris från det att Tamouna var ett barn som tillbringade somrarna i Batoumi tillsammans med sin mormor (Bébia) och morfar (Babou), mamma (Déda) och pappa, moster och morbror, syster (Théa) och sina kusiner (Daredjane, Irakli, Eka och Gougou). Kusinerna leker längs Svarta havets strandkant, längs hamnen och kajen. På natten sover de i samma rum under takbjälkarna. De är alltid tillsammans, retas med varandra, tar hand om varandra, tjuvlyssnar på de vuxnas gräl och sånger sent om kvällarna.

Nittioåriga Tamouna har en katt, Pacha. När hon var barn hade hon hundar. En dag den sista sommaren i Georgien, sommaren då Tamouna var femton år, springer hennes hund, Dzarlo, fram till en grupp pojkar. En av dessa pojkar är Tamaz. Denna sista sommar, innan de tvingas fly, promenerar Tamouna och Tamaz längs hamnen om kvällarna. Det blir sista sommaren i Batoumi för Tamouna. Hennes familj flyr till Paris. Tamounas och Tamaz liv kommer att korsas fler gånger och även om de gifter sig och får barn med andra personer slutar de aldrig att älska varandra.

Tamounas barn och barnbarn, hennes kusiner och deras barn och barnbarn, vänner till familjen, alla har de samlats för att fira Tamouna. Hon sitter i köket och dricker te och skvallrar med sin dotters döttrar. Hon diskuterar kärleksförhållanden min sin sons dotter. Barnbarnen kivas, bråkar, blir sams. Det lagas traditionell georgisk mat och sjungs georgiska folksånger. Senare, när de äldre gästerna anlänt, kommer samtalen in på känsligare ämnen. Historien bär med sig oläkta sår.

I Svarta havet skildras Georgiens dramatiska 1900-talshistoria genom Tamounas livsberättelse. De stycken som utspelar sig i den 90-åriga Tamounas lägenhet är berättade i tredje person, och de stycken som skildrar barndomen är skrivna jag-form. Några avsnitt i romanen är även skrivna som brev från Tamouna till Tamaz. Man skulle kunna läsa romanen som en berättelse om oförverkligad kärlek och livets besvikelser, men för mig skildrar den Tamounas vemodiga men vackra kärlekshistorier med Tamaz och sitt Georgien.

Om författaren Kéthévane Davrichewy står följande på boken baksida: ”född i Paris 1965 i en georgisk familj och är stark påverkad av den georgiska exilen och berättartraditionen. Hon har skrivit barnböcker, filmmanus och dramatik, romandebuterade 2004”…

Översättare från franskan är Anna-Karin Palm.

/Elin

Humoristiskt om dagens småbarnsföräldrars ängslan och nojor…

5 Okt

Jag har läst Fredrik Backmans Saker min son behöver veta om världen. Och jag tycker att det är en rätt kul pappa-bok som ringar in nutida idéer, tankar och fasor när det gäller barn och uppfostran. Jag kommer också att tänka på alla pappor man har sett och vuxit upp med genom åren; alla shorts, torra skämt och försök att vara fräcka och hänga med… Jag skrattar högt. Till exempel när Backman beskriver hur hela hans vardag har kommit handla om ”bajslogistik”, eller när han jämför 70-tals-föräldrarna med 2000-tals-föräldrarna:

Lät oss äta kanelbullar till frukost? Lät oss sitta i baksätet utan bilbälte?  Tog LSD när du var gravid? ”Meh snälla du vi v-i-s-s-t-e ju inte. Det var på 70-talet du vet. Det var faktiskt inte farligt då!” Men min generation vet, okej? Vi vet ALLT!  Så om någonting går åt skogen med din uppväxt så är jag ansvarig. Det kommer aldrig att hålla juridiskt att jag handlade i god tro. Jag kunde ha googlat liksom. Jag borde ha googlat. Herregud, varför googlade jag inte?

Bokens kapitel börjar samtliga med: Saker min son behöver veta om… och så kommer till exempel: Ikea, att starta band, varför den där Felicias mamma är sur på mig… Författaren delar med sig av sina livskunskaper: hur man klarar Monkey Island 3 eller hans eget recept på friterad snickersglass… Men boken har också allvarliga stråk som handlar om en nybliven förälders alla känslor, och framförallt kärleken till sonen.

Fredrik Backman skriver i tidningarna Café, Vi föräldrar och Metro. Han är känd för sin blogg på café.se och och just nu även aktuell med romanen En man som heter Ove. /Elin

 
 

Gardell på ljudbok

25 Sep

Jag har precis lyssnat klart på första delen i Jonas Gardells stora roman om 80-talet och aids-utbrottet. Och ja – ni måste läsa den! Eller lyssna på den! Gardell är en fängslande berättare och det är han själv som läst in sin berättelse. Jag har läst, bland annat i Bokmässans Mässkatalog, att alla fakta i Torka aldrig tårar utan handskar är korrekta och kommer ur ett mycket omfattande researcharbete. Gardell berättar historia och det är angeläget, drabbande och bra. /Elin

Sitt i den prunkande naturen och läs en klassisk kärleksroman i sommar!

21 Jun

Aldrig är väl naturen så prunkande, lummig, mystisk och romantisk som vid midsommar. Ett sätt att uppleva naturen är att sätta sig någonstans och läsa. Hitta en plats i trädgården, parken eller skogen där du är ensam med naturen och läs en romantisk klassiker! Mina romantiska gunstlingar är, förutom Tolstoys Anna Karenina, systrarna Brontës och Jane Austens romaner. I synnerhet Emelie Brontës Svindlande höjder (orig. titel: Wuthering Heights) och Charlotte Brontës Jane Eyre vilka hör till den brittiska litteraturens stora klassiker. Räkna med frodiga, suggestiva romaner med gotiska och viktorianska inslag att läsa i bersån eller under lind. Missa inte heller nyfilmatiseringen av Jane Eyre, samt Kate Bushs låt Wuthering Heights. Lite modernare kärleksromaner finner du bland annat på Västra frölunda biblioteks kärlekshylla. /Elin

Äta män!

14 Nov

Det är ingen buskablyg ros som Anne B. Ragde har som huvudperson i sin senaste roman, Nattönskningen. Musikjournalisten Ingunn är en kvinna som med glupande aptit tar för sig sexuellt av män som kommer i hennes väg, ung som gammal, hon skäms inte ett dugg eller har några som helst betänkligheter. Och hon gör slut med männen långt innan de anar att det kan ta slut, eller utnyttjar dem tills hon tröttnat. Lite kul är det att läsa om denna hungriga kvinna, men även hon faller handlöst när den rätte dyker upp. Eller kanske. Man vet aldrig med en mansslukerska, en roll hon som 39-årig kvinna glatt och gärna har axlat. /Carina