Tag Archives: försoning

Happy Sally

20 Dec

Sara Stridsberg blev som bekant nominerad till Augustpriset 2010 för sin roman Darling river. Jag tänkte här tipsa om hennes debut Happy Sally som utkom 2004. En gripande berättelse om järnvilja och att offra dem man älskar för ett högre mål.

Sally Bauer var besatt av att simma och 1939 blev hon den första skandinaven att korsa Engelska kanalen. Många år senare försöker en annan kvinna, Ellen, att göra om denna bedrift. Hon har ingått ett vad med sin man Viktor; lyckas hon får hon ägna sitt liv åt att simma, misslyckas hon måste hon och de två barnen följa med Viktor på en seglats över Atlanten. Ellen besitter en vilja lika stor och stark som oceanen och beger sig ständigt ner till vattnet för att träna. Barnen står med längtande ögon när hon går och med glittrande ögon när hon kommer tillbaka. Ständigt surrar de runt henne, likt flugor kring en sockerbit. Och allt Ellen vill göra är att simma. Oftast är Viktor och barnen med henne, nere vid vattnet, dag som natt. Lille H i flytvästen och den stora, längtandes. En längtan lika stor och stark som oceanen.

I en senare tid åker den stora till Dover. För att minnas och för att få ett avslut. Sally och Ellens drömmar och järnviljor möts i brev, dagböcker och framför allt i minnen…/Sandra
Annonser

Morbror Knuts sorgsna leende

1 Dec


Tänkte tipsa om en bok som berör utan att vara särskilt storslagen, som är både hård och mjuk och som beskriver verkligheten utan krusiduller men ändå är poetisk. Morbror Knuts sorgsna leende, skriven av Katarina Kieri. En fin berättelse om att växa upp och hitta sin identitet. Långt upp i Norrland bor Karla med sin mamma. Mamman är från Byn där man talar finska, men bor med Karla i Staden där man talar svenska. I Staden är Karla flickan från Byn. I Byn är Karla flickan från Staden. ”Bry dig inte om” är mammans stående replik till Karla. Men Karla bryr sig. Hon längtar efter närhet och kärlek, men biter ihop och låter sällan tårarna falla. Det gör inte rejäla människor. I Byn bor morbröderna Brynolf och Knut. De kommer då och då till Staden och besöker Karla och mamman. De sitter rejält vid köksbordet och levererar sina sanningar. Karla tycker så mycket om dem, speciellt Knut som målar så vackert och blinkar ömt mot henne i smyg. Åren går och dessa ”sanningar” förvandlas sakteliga till bittra fördomar. Karla börjar mot sin vilja att skämmas för sina släktingar. Det är svårt när man måste försvara det ena för det andra…/Sandra

Starkt

9 Nov


Vilken härlig känsla det är när boken man läser är ofantligt bra och välskriven. När man inte kan sluta läsa för det är så spännande, gripande, engagerande…Som ni säkert förstår ska jag nu berätta om just en sådan bok. Det är Bengt Ohlssons senaste roman Kolka. Ohlsson är en väldigt god berättare och gör här ett otroligt starkt porträtt av en tonårsflicka och hennes inre tankar, både stora och små. Denna huvudperson, tonårsflickan, flyttar med sin pappa från hemlandet Lettland till England. Anledningen är att pappan har gift sig med en engelsk (förmögen) kvinna och de flyttar in med henne och hennes dotter i deras stora flotta hus. Allt borde vara som en saga. Hon har nu en styvmor och styvsyster som verkligen tycker om henne och är så snälla man kan vara, ett fint hus att bo i, en fin skola att gå i och en pappa som verkar lycklig med sitt nya liv. Men inuti gror hennes tankar och hon kan inte riktigt släppa tanken på hennes riktiga mamma som övergav henne när hon var liten och hon känner en ilska mot människorna i det nya landet. De verkar snälla, men hon vet att det bara beror på att de ser henne som en fattig stackars öststatstjej, som inte heller behärskar språket på samma sätt som dem. Tankarna som gror växer sig starkare och starkare och leder till onda planer.
Ja, det är så bra berättat och Ohlsson gestaltar osäkerhet och oförmåga att ta emot snällhet med en enorm säkerhet. Någonstans i boken kan man läsa, appråpå snällhet:

Det kanske påminner oss om sånt som vi har saknat. Sånt som vi hade rätt till men aldrig fick.
/Sandra

Fint

26 Apr

Tänkte återkoppla lite till Annas tidigare inlägg om Björn Ranelid. Har just läst hans Kniven i hjärtat och är lite smått lyrisk över denna. Jag var en aning skeptisk när jag påbörjade läsningen men det gick snabbt över och jag kom på mig själv att längta hem till boken när jag var någon annanstans. Det är en roman om liv och död, där man får ta del av en fängslad mans tankar om sin familj, sitt liv och sitt brott. Man får även följa hans son som i sin sorg och i hemlighet från övriga familjen bestämmer sig för att träffa sin far i fängelset. För att inte hans pappa helt ska glömmas bort tar han kontakt med en författare och ber honom skriva en bok om allt detta. Och det är den vi får läsa.

Ja, det är en gripande berättelse som är väldigt vackert beskrivet och faktiskt riktigt spännande. Alla som någon gång har lyssnat på Björn Ranelid vet att han är duktig på ord och på att formulera sig. En del gillar det, andra gör det inte. Men det går inte att komma ifrån att stundtals i boken är det så hjärteknipande vackert skrivet att man bara vill ta första bästa tillfälle och krama om alla dem som står en närmast. Länge. /Sandra

Ny Ranelid

24 Mar

Ranelid har sin trogna läsarskara. Har inte själv läst hans nya: Kniven i hjärtat, men måste beundra Dan Jönssons eleganta recension i DN härom veckan. Speciellt formuleringen: ”i de ögonblick han sträcker sig som längst, när språket faktiskt brister under sin frihetslängtan, som det kan inträffa en sorts mirakel./../

”Man läser vidare, helt plötsligt medveten om avgrunden som hotar under ytan, känslig för varje skiftning, som på nålar.” Håll med om att det är en god beskrivning av hur det kan kännas att läsa Ranelid!

Läs också om mediestrategen Ranelid i Torbjörn Forslids och Anders Ohlssons Fenomenet Björn Ranelid.

Att vara anhörig…

15 Mar


Susanna Alakoski har äntligen kommit ut med sin nya roman Håpas du trifs bra i fengelset.

Sami och Anni är ett syskonpar som växt upp i fattigdom och misär, med missbrukande föräldrar som i sina yngre år invandrade till Sverige från Finland. Nu är syskonen vuxna och deras liv har blivit helt olika varandras. Sami är kriminell och själv missbrukare, medan Anni försöker leva ett lugnt familjeliv med sin man och dotter. Hon, som under hela sin uppväxt alltid fått städa upp röran efter andra, arbetar nu inom socialvården med människor som är utsatta på olika sätt. Trots det skäms hon över sitt förflutna och hon skäms över sin bror som hon älskar så djupt. Håpas du trifs bra i fengelset är en rad ur Annis dotters egenkomponerade brev till sin morbror Sami som sitter inne för narkotikabrott. Sami är på många sätt navet i boken. Det är kring honom som Annis tankar ständigt kretsar och som hon och hennes familj anpassar sina liv efter.

Boken är berättad i ett högt tempo. Orden fullkomligt svishar förbi. Detta tillsammans med ett nyskapande språk, med många nya substantiv, gör Annis alla kaosartade tankar och känslor väldigt verkliga . Alakoski förmedlar allt det som det innebär att vara anhörig till en missbrukare på ett trovärdigt sätt, utan krusiduller och romantiseringar. Det gör ont att läsa på flera ställen i boken, eftersom det känns så ärligt berättat, men framför allt blir jag otroligt berörd av all kärlek som finns mellan syskonen./Sandra