Tag Archives: barndomsskildring

Kaddish på motorcykel

2 Maj

Minns ni Tre apor av Stefan Mendel Enk som kom för tre år sedan? Det var berättelsen om en judisk pojkes uppväxt i Göteborg på nittonhundrasjuttio- och åttitalen. Leif Zerns Kaddish på motorcykel tar oss till den judiska församlingen i Stockholm och en annan pojkes uppväxt. Den här pojken är Zern själv (pensionerad teaterrecensent på Dagens Nyheter). Berättelsen kretsar kring temat riter och traditioner inom judendomen och församlingen är en ganska fattig sådan i nittonhundratrettio- och fyrtitalets Stockholm. Söder är vid denna tid befolkat av enkla hantverkare och arbetare och långtifrån den hipstertäta stadsdel som den blivit idag.  Zern – en som jag uppfattar det sekulariserad jude tycks mena att judendomens riter ändå satt djupa spår och format honom som människa. Till exempel säger han att ritualerna ”bär sorgen åt oss” och ”håller kaos på avstånd.”  Boken handlar också mycket om assimelering – som kan kosta på både för den som anpassar sig efter en ny religion genom giftermal (Zerns mamma) och den praktiserande juden som anpassar sig (Zerns pappa) efter det sekulära samhället. Det finns två ganska dråpliga skildringar kring mat som belyser detta. En  som beskriver den årliga kräftfesten i familjen Zernoffskis sommarstuga (judar får egentligen inte äta skaldjur) och en som beskriver hur Leif och hans mamma en gång i månaden i smyg besöker en moster och äter stekt fläsk med löksås.  /Anna

Annonser

Bokcirkelböcker

27 Nov

Temat för en av Västra Frölundas bokcirklar 2012 har varit ”Jorden runt”. För varje ny träff har man läst två böcker med koppling till ett land eller en världsdel. Vid senaste tillfället var jag med. Då hade cirkeln kommit fram till Oceanien. Den ena av romanerna som lästes var Ansikten i vattnet av Janet Frame, som betraktas som en av Nya Zeelands främsta författare, och den andra var Torsdagsbarn av den australiensiska författaren Sonya Hartnett. Romanerna är helt olika. Den ena, Ansikten i vattnet, är en snårigt och tätt skriven roman om sinnessjukdom och mentalsjukhus på Nya Zeeland under 1940-talet. Huvudpersonen far mellan olika inrättningar, diagnostiseras och omdiagnostiseras alltmedan hon full av skräck och ångest studerar de andra intagna, sköterskorna och läkarna, och inväntar beslut om behandlingar. Jag har läst en annan bok av Frame i en annan bokcirkel jag är med i, och då liksom den här gången blev det väldigt intressanta samtal. Den gången hade vi läst Mot ännu en sommar som till stor del handlar om ångest och social fobi. Kanske fungerar Frames romaner särskilt bra i bokcirklar och kanske har det att göra med att Frame beskriver känslor, syner, ljud, dofter, intryck ur ett annorlunda personligt perspektiv. Det var inte alla som tyckte om Ansikten i vattnet, den är på vissa sätt svårgenomtränglig (och, tyckte några av oss, långrandig/enformig), men den ledde vidare till ett spännande samtal, bland annat om Frames språk som flera av oss fastnade för.

Den andra boken, Torsdagsbarn, är klassad som ungdomsbok men fungerar, som så många andra ungdomsböcker, även som vuxenlitteratur. Om Ansikten i vattnet var språkmässigt svårgenomtränglig så var Torsdagsbarn motsatsen: jag flög in i berättelsen om Harper och hennes utblottade familj på Australiens landsbygd under 30-talets depression. Eller snarare kändes det som att jag grävde mig in i berättelsen i rasande takt, för i centrum av berättelsen finns det tunnelgrävande lilla barnet, Tin, Harpers lillebror som gräver avancerade tunnelsystem under, och allt längre bort från familjens hus. Om Ansikten i vattnet är en realistiskt skriven roman, är Torsdagsbarn mer som en saga. I bokcirkeln pratade vi om tunnelgrävandets metaforiska betydelse. Läs och se vilken tolkning du gör! /Elin

Algerisk frihetskamp genom ett livsöde

24 Apr

Det är människorna som gör historien och i Yasmina Khadras Vad natten är dagen skyldig får vi följa pojken Younes/Jonas från 1930-talets franska Algeriet till svartfötternas Aix-en-Provence i nutid. Boken valdes 2008 av den franska tidningen Lires till det årets bästa roman och varför förstår man snart. Khadra lyckas levandegöra den fransk-algeriska infekterade historien genom att skildra Younes uppväxt, vänskaps- och kärleksförhållanden med den problematiska kärleken till landet Algeriet i fonden så att det känns i magen. Den koloniala historien är grym och spåren finns där för alltid. I bokens inledningskapitel skildras fattigdom så att jag helst vill slå ihop boken och fly till något lättsammare – men snart är jag fast. Younes räddas från sin fattiga ursprungsfamilj av sin farbror som fått utbildning till apotekare och gift sig med en fransyska. Younes blir Jonas, får själv utbilda sig och börjar umgås med borgerskapets ynglingar. Han förälskar sig i en katolsk flicka  men den kärleken förblir problematisk livet ut…. Khadras två andra romaner på svenska Efter attentatet och Sirenerna i Bagdad är också mycket läsvärda./ Anna

Föräldrauppgörelser…

13 Mar

…i litteraturen har vi sett en hel del av på sistone. Vi ses på Place de la Sorbonne och En ovärdig dotter av Justine Levy är  franska varianter på temat. Justines föräldrar är en fransk fotomodell och den  kände filosofen Bernhard Henri Lévy. I  Frankrike har böckerna väckt betydligt större uppmärksamhet än här. Utan att känna till föräldrarna kan boken läsas mer i egen sak  och det kanske fransmännen kan göra med Felica försvann också om nu den skulle råka översättas till franska…. Vi ses på Place de la Sorbonne är i alla fall Levys tio år gamla debut som kom ut i Frankrike när hon var i 18-årsåldern. I den sitter den unga flickan Alice på ett café och väntar en hel dag på sin vackra utlevande mor. Hon tänker tillbaka på sin uppväxt och man förstår att hon inte väntar för första gången. Boken blir ett indirekt portätt av föräldrarna som inte är så lite självupptagna även om jag kan tycka att mamman får bära hundhuvudet. Hon är visserligen  inte den ansvarstagande typen men pappan kommer undan mer, kanske för att han är rik och kan köpa sig fri? Det är många barnflickor som passerar revy i den luttrade Alice barndom. I En ovärdig dotter har tiden kommit ikapp den förr så vackra modern som nu drabbats av cancer. Dottern fortsätter att vara den ansvarskännande …. I morgon är för övrigt Justine Lévy gäst på Internationell författarscen på Kulturhuset i Stockholm./Anna

En lycklig barndom

19 Maj


Radhusdisco av Morgan Larsson

Det här är något så ovanligt som en lycklig barndomsskildring. Den utspelar sig på 80-talet i Trollhättan och tidsmarkörerna är tydliga, som när de för första gången får se på film i en Moviebox… kommer ni ihåg dem? Boken är skriven av radioprofilen från P3 Morgan Larsson som jag gillar jättemycket han är ju bara för go 🙂 så den här boken ville jag läsa!
Här finns ingen ångest eller misshandel, bara lite vanlig ”barnoro”och osäkerhet inför livet och kompisarna.
Morris, huvudpersonen är en charmig och grubblande pojke.
Han är till en början helt inne i lekens värld och det ger mig små minnesglimtar från min barndom om hur viktig leken var.
Sedan kommer mellanstadiet med den karismatiske läraren ”Cliffhanger” som trollbinder klassen med sina historier och varnar för det hemska grupptrycket som ska anfalla dem i högstadiet.
När klassens tuffaste tjej plötsligt vill vara ihop med Morris (inte Linus som varit det självklara förstahands valet tidigare) då börjar tonårslivet komma närmare, med sina första förälskelser och hångel med hundgny..
Boken är inte så kul att man gapskrattar men det är charmigt, gulligt och mysigt nästan hela tiden. En bra debut som värmer.
/Åsa

Barndomsskildringar

28 Mar

I bibliotekets nystartade bokcirkel har vi haft tema barndomsskildringar under våren. Jag kom att tänka på en fin passage i Lars Lerins självbiografiska En liten konstnär som kom 2009. Där finns en text om hur man såg på barn under tiden för Lars Lerins uppväxtår – själv kände jag igen mig i alla faror som kunde drabba ett barn på den tiden. Hans mamma hade läst en bok som heter Barn i goda händer (utgiven av Aktiv hushållning i samråd med Kungliga medicinalstyrelsen, Statens institut för folkhälsan och 1941 års befolkningsutredning) undrar om min också hade gjort det?

Här ett citat ur Lerins bok: ”Jag kom att bli ett väl omhändertaget barn. Jag skulle inte behöva frysa, inte få lunginflammation, blodförgiftning eller stelkramp… Mamma klädde mig varmt. Gick till doktorn för minsta snuva. Hon var så rädd om mig, älskade mig så till den milda grad. Hon var hemmafru. Ett barn kunde lätt falla och slå sig. Eller ramla ut genom ett fönster, stoppa föremål i munnen såsom hårnålar, knappnålar, skruvar mynt. Ett barn måste aktas för vasst och kallt och hett, svaga isar och strömmande vatten, trasiga brunnslock, stillastående bilar, stickkontakter, påsksmällare, pilbågar, luftgevär, traktorer. skördetröskor, läkemedel, cigarettfimpar, rengöringsmedel, skurpulver… Inte sitta i drag, inte leka tändstickor, inte klappa främmande hundar.”

Puh – att man överlevde?/Anna

Happy Sally

20 Dec

Sara Stridsberg blev som bekant nominerad till Augustpriset 2010 för sin roman Darling river. Jag tänkte här tipsa om hennes debut Happy Sally som utkom 2004. En gripande berättelse om järnvilja och att offra dem man älskar för ett högre mål.

Sally Bauer var besatt av att simma och 1939 blev hon den första skandinaven att korsa Engelska kanalen. Många år senare försöker en annan kvinna, Ellen, att göra om denna bedrift. Hon har ingått ett vad med sin man Viktor; lyckas hon får hon ägna sitt liv åt att simma, misslyckas hon måste hon och de två barnen följa med Viktor på en seglats över Atlanten. Ellen besitter en vilja lika stor och stark som oceanen och beger sig ständigt ner till vattnet för att träna. Barnen står med längtande ögon när hon går och med glittrande ögon när hon kommer tillbaka. Ständigt surrar de runt henne, likt flugor kring en sockerbit. Och allt Ellen vill göra är att simma. Oftast är Viktor och barnen med henne, nere vid vattnet, dag som natt. Lille H i flytvästen och den stora, längtandes. En längtan lika stor och stark som oceanen.

I en senare tid åker den stora till Dover. För att minnas och för att få ett avslut. Sally och Ellens drömmar och järnviljor möts i brev, dagböcker och framför allt i minnen…/Sandra