Hiphop och utanförskap

6 Jul

 

Ison Glasgow och Jason Timbuktu Diakité är båda artister och författare till  böcker om sina liv. Ison Glasgows bok När jag inte hade nåt är en biografi över hans uppväxt och väg fram till nu. Jason Timbuktu Diakités bok En droppe midnatt tar ett annat grepp och beskriver Jasons strävan efter att hitta sin identitet genom att söka sig bakåt till sina rötter i USA.

I När jag inte hade nåt börjar resan i New York Quenns där Ison levde med sin mamma och mormor och hade ett ganska ordnat liv. Isons mamma är äventyrlig och vill leva för dansen. Hon träffar Isons pappa den store rastafarimannen från Jamaica som lever enligt sina egna lagar. Isons mamma älskar honom och när han åker till Sverige följer hon och Ison efter men förhållandet med pappan tar snabbt slut. I Sverige lever de ett hårt liv på gatan som hemlösa. Ison är annorlunda överallt med sin hudfärg och rastaflätor. Isons mamma är amerikanskt streetsmart och kämpar för deras överlevnad, varje dag handlar om att få tag i mat och någonstans att sova. Livet är hårt och tokigt men på en punkt backar hon inte hon kämpar och står upp för sin son. Ison hittar hiphopen och är idag en av Sveriges främsta.

”Jag var aldrig amerikan, aldrig svensk, aldrig vit men heller aldrig svart. Jag var ingenmanslandet i världen.” skriver Jason Timbuktu Diakité i En droppe midnatt. Med en svart pappa från Harlem och en vit mamma med östeuropeiskt ursprung växer Jason upp i Lund, ständigt påhoppad för sin mörka hudfärg. Ett utanförskap växer och Jason vill hitta sin identitet genom att söka sig bakåt i sin familj. Boken beskriver en identitetsresa som rör sig genom slaveriets och medborgarrättsrörelsen afroamerikanska historia.
Båda böckerna finns såklart att låna på biblioteket.
/Åsa

 

 

Annonser

Tunna band

22 Jun

I samband med att Per Hagmans senaste roman Alla älskare ingens älskling släpptes blev han intervjuad i många tidningar. Ett begrepp som nämndes på flera ställen och även i recensionerna var tunna band. Dvs de kortvariga eller mer ”lösa” kontakter som knyts mellan främlingar på barer eller i andra stadsmiljöer där man inte känner varandra så väl, en minsta gemensam nämnare som kan hålla en ensam människa kvar i ett socialt sammanhang. Eftersom Per Hagman vistats mycket på resande fot i södra Europa relaterades det till just barer i Paris och Nice.

Nobelpristagaren Patrick Modianos roman På den förlorade ungdomens café handlar om en bar där en samling disparata människor stämmer träff och en bit in i romanen läser jag plötsligt meningen: ”ni förstår man försöker skapa band” och sedan kommer ett resonemang om denna sorts band. Resten av boken har jag fokus på de tunna banden och tycker det är kul att de båda författarna delar kärleken till barer och tunna band./Anna

Tårar i havet

29 Maj

bokrondellen_9789132169731.jpgI januari 1945 är tusentals människor i Ostpreussen på flykt undan sovjetiska trupper. Bland flyktingarna finns ungdomarna Joana, Emilia och Florian. De har olika bakgrund och bär alla på hemligheter, men deras vägar korsas och de finner mod och styrka hos varandra. Tillsammans försöker de ta sig till Wilhelm Gustloff – ett fartyg som kan föra dem till tryggheten västerut över Östersjön. Men katastrofen inträffar precis när de tror sig ha friheten inom räckhåll och då spelar varken nationalitet eller klasstillhörighet någon roll. De 10 000 passagerarna kämpar alla för samma sak – sin överlevnad.

 

I boken följer man Joana, Emilia och Florian som flyr och soldaten Alfred som arbetar på Wilhelm Gustloff. Det är korta kapitel och därför är den lättläst, trots det tunga ämnet.

Historiens största fartygskatastrof är nästan helt okänd, trots att den krävde över 9000 liv och inträffade bara 15 mil från den svenska kusten.

 

Det var en väldigt spännande bok och välskriven, och man får lära sig mer om historien när man får följa ungdomarna.
Man blir mer berörd av att läsa den här och liknande böcker istället för att bara slå upp en historiebok.

 

/Josefin

Pågående undergång

24 Maj

Så här upphör världen marknadsförs som en slags dystopi med hotet om en annalkande miljökatastof. Så här skriver förlaget på romanens baksida: ”Hur lever vi, om vi vet att världen snart kommer att upphöra?” Jag hör inte till dem som blir uppiggad av att läsa om katastrofer så därför blev jag lätt besviken när jag läste förhandsreklamen om Philips Teirs nya bok eftersom jag gillade hans debut så mycket. Efter en stunds läsning inser jag att den mer än något annat är en skildring av den pågående kollaps som sker just nu, runt omkring på många fronter samtidigt. En smygande sådan. Redan i författarens första roman Vinterkriget visade sig Teir vara en lysande relationsskildrare. I den nya romanen tar han upp den tråden. Personskildringarna är fortsatt spännande när han skriver om äktenskap på upphällningen, syskon, tonårsförälskelse, barndomsvänner och sist men inte minns en äkta sektledare som utsett den finska skärgården till platsen för undergången. Kanske kan den här romanen få in någon mer än mig bland dystopiläsarnas trogna skara eller åtminstone bättre förstå charmen med genren?/Anna

Spotlight

12 Maj

MV5BMjIyOTM5OTIzNV5BMl5BanBnXkFtZTgwMDkzODE2NjE@._V1_SY1000_CR0,0,676,1000_AL_

Spotlight är en dramafilm som handlar om den verkliga historien om Spotlight-teamet i nyhetstidningen The Boston Globe som avslöjade skandalen om sexuella övergrepp på barn och en efterföljande mörkläggning inom den lokala katolska kyrkan 2002.

The Boston Globe har precis fått en ny redaktör, Martin Baron (Liev Schreiber), och han vill att tidningen ska börja fokusera mer på lokala nyheter och föreslår att redaktionens journalistgrupp ”Spotlight” börjar gräva i ett pedofilfall där det har framkommit att ärkebiskopen har varit medveten om att en av prästerna har förgripit sig på barn, men valt att inte göra något åt det.

 

Det är en oerhört spännande film, med ett tungt ämne, som vann två Oscars 2016; en för bästa film och en för bästa originalmanus.
Det är många bra skådespelare med i filmen, bland annat Michael Keaton, Mark Ruffalo, Stanley Tucci och Rachel McAdams.

Låna den redan idag för lite fredagsmys!

 

Låna filmen här!

Se trailern här:

 

/ Josefin

Jesus och jag

10 Maj

Hej, mitt namn är Billy. Jag är praktikant på Frölundas bibliotek, så jag tänker tipsa er om en bok jag gillar. Den heter Jesus och jag och författaren heter Petter Lidbeck. Först när jag såg titeln trodde jag den skulle handla om Gud och sånt. Men när jag började läsa boken insåg jag att den inte handlade om Gud. Boken handlar om en tjej som heter Farrah. Hon blir mobbad i skolan av två tjejer som heter Svea och Nadine.

Efter skolan brukar Farrah alltid gå till en man som heter Adam, eller Jesus som Farrahs mamma kallar honom, för att han är så snäll och har långt skägg. En dag när Farrah är hos Adam ger han henne en trasig ficklampa. Adam berättar att det är en ”sudd”. Han säger att man kan sudda ut människor så att de försvinner. Adam vill att hon aldrig ska använda sudden och Farrah lovar tills Svea och Nadine ger sig på henne igen…

Jag rekommenderar boken för att det är mycket skämt i den men ändå allvarliga saker som till exempel mobbning!

/Billy

 

 

Doften av en man

27 Apr

Den efterlängtade fortsättningen på Agneta Pleijels självbiografiska roman Spådomen landade alldeles nyss på biblioteksdisken. Flickan Agneta önskade sig tre saker: att bli fri, skriva, och få orgasm. I doften av en man skriver det vuxna jaget ”inget ville lyckas för mig, inget som hade med kärlek att göra”. Hon skriver också Skriva är att minnas. Att minnas är också att älska.” Relationerna till både föräldrarna och männen fortsätter att vara svåra. Bara i de akademiska studierna, skrivandet och arbetet har hon självförtroende att mäta sig med männen. Handlingen utspelas till stor del i ett göteborgskt mycket levande skildrat sextiotal. Bostaden ligger på Landsvägsgatan i det gamla Haga där det var trångt, kallt och kyffigt men dit solglimtar ändå letade sig ner på bakgårdarna. Det här är en feministisk utvecklingsroman som alla kan läsa. Både de som befinner sig mitt i utvecklingen och de som vill se tillbaka och fundera på hur kvinnoblivandet gick till egentligen?/Anna