Tjockdrottningen

13 Nov

685227”Annie Ek väger över 200 kg och tillbringar sina dagar med att drömma sig bort i andras liv på Facebook och Instagram”.
Så börjar baksidestexten på boken Tjockdrottningen av Moa Herngren. Moa Herngren har skrivit flera romaner, ungdomsböcker och faktaboken Fältguide för bonusfamiljen. Hon är också en av personerna som står bakom tv-serien Bonusfamiljen.

Den hårdförda tv-redaktören Camilla Willdow som ska vara med och starta upp den nya bantningssåpan Du är vad du äter, får ett tips om den ”lyftkranstjocka” Annie Ek. Den ensamma Annie låter sig övertalas genom att hon då tror att hon får Camilla till vän. Så är ju inte fallet Annie utnyttjas bara för att produktionen ska bli riktig saftig och få höga tittarsiffror. Det går inte riktigt som de har väntat men tittarsiffrorna blir höga och Annie blir den nya mediasuccén.
Vi får också möta den stora producenten Jarmo med personliga problem, den avmagrade programledaren Johanna som kämpar med sin överklassfasad men har brevlådan full med brev från kronofogden och flera andra karakären i den enligt boken falska tv-världen.
Moa Herngren jobbar ju själv i tv-världen och man undrar ju om det är hämtat får verkligenheten delvis…
Mycket underhållande och svart komedi om ensamhet och kampen för att få känna sig älskad om än inte så länge.
/ Åsa

 

Annonser

Their finest

1 Nov

MV5BNGIwMzIzY2EtZWI1Yi00N2E3LWI0OGMtNmU0MjNmMmNhZmU4XkEyXkFqcGdeQXVyNzY1NzQ2MDk@._V1_SX675_CR0,0,675,999_AL_

Their finest utspelar sig i den brittiska filmindustrin under andra världskriget. För att höja moralen görs det många propagandafilmer men manusförfattarna kan inte skriva kvinnlig dialog utan anställer lite hastigt Catrin Cole (spelad av Gemma Arterton). Hon arbetar med den mer erfarne Tom Buckley (spelad av Sam Claflin) och de får uppdraget att spela in en film baserad på räddningsaktionen vid Dunkerque med den fåfänge forne matinéhjälten Ambrose Hilliard (spelad av Bill Nighy).

Det är en fantastiskt fin film och regissören Lone Scherfig vann Nordic Honorary Dragon Award på Filmfestivalen i år.

Både Gemma Arterton och Bill Nighy spelar väldigt starkt och det är en film som man absolut borde se!

 

Låna filmen här.

Se trailern här:

 

/Josefin

Professionell självbiografi

23 Okt

I psykiatern Åsa Nilsonnes nya bok Processen: möten, mediciner, beslut möter jag det för mig nya begreppet professionell självbiografi . Den professionella självbiografin har vissa likheter med en skönlitterär utvecklingsroman men handlar istället om en persons utveckling inom sitt yrkesområde. Som läsare får jag följa Nilsonnes väg från grön och nyutexaminerad läkare till erfaren psykiater och leg psykoterapeut som dessutom valt en väg där hon specialiserat sig på att arbeta med enbart kvinnor som diagnosticerats med borderline. Det är en spännande resa eftersom  Nilsonne och hennes team varit med om att introducera en ny terapiform, kallad DBT (dialektisk beteendeterapi), i Sverige. Hon har också valt att sluta skriva ut psykofarmaka i sitt behandlingsarbete och hon motiverar välgrundat det beslutet i boken. Nilsonne tillägnar boken ”alla som strävar efter att utvecklas inom sina yrken så att de kan göra största möjliga nytta, och minsta möjliga skada. Den tillägnas alla som brottas med svårlösta konflikter och sin egen otillräcklighet.” Hon skriver också att hon hoppas inspirera andra att skriva om utveckling inom andra yrkesområden för att få reda på hur de tänkt kring ansvar, skyldigheter och rättigheter i sina professionella liv. Åsa Nilsonne har även skrivit ett flertal intressanta fackböcker om bl a mindfullness och dessutom fem kriminalromaner där hon lekt med deckargenren på olika vis.

Tilläggas kan att  filosofen Torbjörn Tännsjö i år kommit med självbiografin Vänsterdocenten som också den kunde rubriceras som professionell självbiografi eftersom den till största delen rör hans liv som yrkesmänniska. Början på en trend kanske? /Anna

Den förskräckliga historien om Lilla Hon

11 Okt

original

Lena Ollmark har kommit med en ny läskig och rolig bok för barn mellan 6 och 9 år. Den är fylld med otäcka illustrationer av Per Gustavsson.

Boken handlar om Lilla Hon som blir skrämd och mobbad av sina klasskompisar. De lurar upp henne på vinden, där det är förbjudet att vara eftersom det kan hända olyckor. Och så kanske det spökar där.
Lilla Hon träffar på en hemsk lärarinna som hatar elever, en otäck matfarbror som hatar elever, en läskig flicka med en sax i bröstet som blöder ner överallt och en obehaglig liten pojke som leker kurragömma i biblioteket.

 

Det är en knasig och hårresande berättelse, där det inte är spökena som är otäcka.. En spännande spökhistoria som inte är för de lättskrämda men som fungerar för de flesta åldrar. Och den slutar lyckligt. För vissa.

/ Josefin

Livet

27 Sep

Åsa Moberg har fått mycket intervjutid sedan hennes självbiografi livet kom ut tidigare i höstas. Hennes namn har synts mycket i spalterna alltsedan hon fick sin första bildbyline i Aftonbladet som tjugoåring det turbulenta året 1968. Att läsa hennes bok ger en intressant inblick i svensk samtidshistoria, hon har en gedigen utgivning bakom sig i form av debattböcker i så skilda ämnen som kärnkraft och psykiatri. Hon har också gjort en stor insats som översättare av Simone de Beauvoirs Det andra könet som tidigare var översatt via engelskan och dessutom inte komplett. (tillsammans med f d mannen Adam Inczèdy-Gombos). Hennes fantastiska biografi om de Beauvoir; Simone och jag blev hennes verkliga genombrott som författare. Förutom allt detta har hon gett ut fyra romaner, senast Kärleken i Julia Andersons liv. Det här låter väldigt seriöst men den som vill ha skvaller kan få det också för Åsa Moberg tycks ha känt alla viktiga personer i mediesverige. Det som slog mig mest i boken var beskrivningen av hennes trassliga dotter/mor-förhållande. Hennes mamma hade oturen att bli mor till en dotter just under den period det var på modet att skylla allt på mammorna. Stackars mamma Moberg, det var hårda duster! Så här i efterhand tycker Åsa Moberg att mamman egentligen var helt ok./Anna

A cure for wellness

6 Sep

MV5BMTg5Njg1MzIwNl5BMl5BanBnXkFtZTgwNDU1NjczMDI@._V1_SY1000_SX675_AL_

En lite obehaglig thriller som stannar kvar ett tag efter man har sett den.

Dane DeHaan spelar en ambitiös man som blir beordrad av sina chefer att hämta hem företagets VD som är på ett hälsocenter, som vägrar komma tillbaka och har skrivit ett underligt brev.

När han kommer till hälsocentret, som ligger högt upp på ett berg i de schweiziska alperna, misstänker han att det är något mystiskt med alla spa-behandlingar som alla måste genomgå.
Efter att han försöker ta sig därifrån hamnar han i en bilolycka och blir själv en patient på hälsocentret.
Hans mentala hälsa testas och han måste genomgå samma spa-behandlingar för att få ”botemedlet” som alla besökare är ute efter.

 

Slutet är lite av ett antiklimax men filmen är riktigt välgjord och läskig.
Absolut sevärd!

Låna filmen här!

Se trailern här:

 

/Josefin

Mellan dem

23 Aug

Richard Fords senaste är en biografi över föräldrarna Edna och Parker. Den är till skillnad från hans romaner en tunn volym på 180 sidor. Egentligen är det två böcker i en, skriven med trettio års mellanrum men fortfarande i samma sparsmakade stil. Titeln Mellan dem antyder precis vad det handlar om. Författaren försöker förstå vad föräldrarna hade för slags relation och var han själv passar in i den: ”biografi-författaren är aldrig enbart en som berättar andra människors historier, han eller hon har själv en viktig roll i historierna”, skriver han.

Ford föddes först efter att föräldrarna varit gifta i 15 år och han antar att hans ankomst var tämligen oväntad. Faderns liv blev kort och han dog när Ford var 16 år gammal. Trots eller pga det beskriver han sin barndom som lycklig, han tror även att han aldrig blivit författare om fadern fått leva längre. Men han älskar verkligen båda sina föräldrar och jag blir berörd av att hur han beskriver föräldrarnas liv som väldigt alldagligt men samtidigt storslaget som alla liv trots allt är.

Eftersom han aldrig spekulerar särskilt mycket i det han inte vet blir boken som sagt ingen tegelsten och den genomsyras av respekt för det han inte vet om föräldrarna. Här kommer ytterligare ett smakprov på Fords precisa prosa. ”Det vi inte vet kan eller förstår om våra föräldrars liv kännetecknar inte deras liv. Bara våra egna. Att inse att man inte vet allt är, om något, respektfullt, eftersom barn krymper ramen för allt de är en del av. Att vara ovetande om, eller bara kunna spekulera om en annan människas liv, öppnar snarare upp det livet så att mer liknar vad det faktiskt var.” Boken skapar verkligen mycket spännande tankar om vad vi kan veta om andras liv, i synnerhet våra föräldrars. /Anna