Archive | Skönlitteratur RSS feed for this section

Tunna band

22 Jun

I samband med att Per Hagmans senaste roman Alla älskare ingens älskling släpptes blev han intervjuad i många tidningar. Ett begrepp som nämndes på flera ställen och även i recensionerna var tunna band. Dvs de kortvariga eller mer ”lösa” kontakter som knyts mellan främlingar på barer eller i andra stadsmiljöer där man inte känner varandra så väl, en minsta gemensam nämnare som kan hålla en ensam människa kvar i ett socialt sammanhang. Eftersom Per Hagman vistats mycket på resande fot i södra Europa relaterades det till just barer i Paris och Nice.

Nobelpristagaren Patrick Modianos roman På den förlorade ungdomens café handlar om en bar där en samling disparata människor stämmer träff och en bit in i romanen läser jag plötsligt meningen: ”ni förstår man försöker skapa band” och sedan kommer ett resonemang om denna sorts band. Resten av boken har jag fokus på de tunna banden och tycker det är kul att de båda författarna delar kärleken till barer och tunna band./Anna

Pågående undergång

24 Maj

Så här upphör världen marknadsförs som en slags dystopi med hotet om en annalkande miljökatastof. Så här skriver förlaget på romanens baksida: ”Hur lever vi, om vi vet att världen snart kommer att upphöra?” Jag hör inte till dem som blir uppiggad av att läsa om katastrofer så därför blev jag lätt besviken när jag läste förhandsreklamen om Philips Teirs nya bok eftersom jag gillade hans debut så mycket. Efter en stunds läsning inser jag att den mer än något annat är en skildring av den pågående kollaps som sker just nu, runt omkring på många fronter samtidigt. En smygande sådan. Redan i författarens första roman Vinterkriget visade sig Teir vara en lysande relationsskildrare. I den nya romanen tar han upp den tråden. Personskildringarna är fortsatt spännande när han skriver om äktenskap på upphällningen, syskon, tonårsförälskelse, barndomsvänner och sist men inte minns en äkta sektledare som utsett den finska skärgården till platsen för undergången. Kanske kan den här romanen få in någon mer än mig bland dystopiläsarnas trogna skara eller åtminstone bättre förstå charmen med genren?/Anna

Doften av en man

27 Apr

Den efterlängtade fortsättningen på Agneta Pleijels självbiografiska roman Spådomen landade alldeles nyss på biblioteksdisken. Flickan Agneta önskade sig tre saker: att bli fri, skriva, och få orgasm. I doften av en man skriver det vuxna jaget ”inget ville lyckas för mig, inget som hade med kärlek att göra”. Hon skriver också Skriva är att minnas. Att minnas är också att älska.” Relationerna till både föräldrarna och männen fortsätter att vara svåra. Bara i de akademiska studierna, skrivandet och arbetet har hon självförtroende att mäta sig med männen. Handlingen utspelas till stor del i ett göteborgskt mycket levande skildrat sextiotal. Bostaden ligger på Landsvägsgatan i det gamla Haga där det var trångt, kallt och kyffigt men dit solglimtar ändå letade sig ner på bakgårdarna. Det här är en feministisk utvecklingsroman som alla kan läsa. Både de som befinner sig mitt i utvecklingen och de som vill se tillbaka och fundera på hur kvinnoblivandet gick till egentligen?/Anna

Kort och gott

12 Apr

Huset på Saint Pauls väg (inbunden)Jag är förtjust i det korta formatet. Noveller, kortromaner, små böcker. Visst är det något extra med författare som lyckas få något sagt med bara några få ord? Jag har hittat en ny favorit som skriver just i det korta formatet. Författaren är kanadensiska Lise Tremblay och hennes senaste bok heter Huset på Saint Pauls väg.

Boken beskriver en kvinnas uppgörelse med sina föräldrar. I växelvisa kapitel får vi följa hur hon vårdar sin döende åldrade pappa, och hur hon besöker sin psykiskt sjuka mamma på ett vårdhem där denna äntligen får den hjälp hon har behövt hela sitt liv. Det blir en kort och drabbande försoning med barndomen, uppväxten och generationernas kamp för ett bättre liv.

Huset på Saint Pauls väg är den andra boken av Tremblay att översättas till svenska, men på franska finns många fler så förhoppningsvis har vi flera läsupplevelser från denna spännande författare framför oss. Jag kan verkligen rekommendera Tremblays böcker, för den som vill läsa något kort som är fyllt med djup. Språket är korthugget, nästan kargt, och speglar den miljö och de karaktärer som det beskriver. Läs också Hägern som i korta noveller berättar om människorna i en liten avbefolkad stad i Kanada.

/Moa

Boktips

4 Apr

Hej! Jag skulle vilja tipsa några böcker till er hoppas ni gillar dem!

Harry Potter och de vises sten av J.K.Rowling.
Jag tror att alla vet vad Harry Potter är, vissa kanske har till och med tittat på någon av filmerna. De flesta känner till de sista filmerna eller böckerna men jag tycker det är få som faktiskt pratar om den allra första Harry Potter boken. Det var ju den som introducerade oss till den magiska och fantastiska trollkarlsvärlden. Ifall du inte har läst den, försök! Ifall du tycker att den är för tjock läs långsamt men ge den en chans tro mig du kommer inte att ångra dig. Du kanske tänker att du har redan sett filmen men ärligt talat boken är en annorlunda upplevelse. I den första boken får vi följa Harry Potters första år på trollkarlsskolan när han får reda på att han är en trollkarl, hans första vänner. En bok som man kommer säkert läsa om och om igen.

 

Subrosa detektiverna av Veronica Von Schenck.
Det här kanske är skrivet för lite yngre läsare men samtidigt skulle man kunna läsa den när som helst. Den handlar om den vackra men gamla tyska staden Elm. Elm bär på många olika hemligheter och historier. Milo och Vendela Grip bor i denna stad och de blir indragna i något som de tror är ett mysterium, men som visar sig vara mörka familjehemligheter. Subrosa detektiverna består av syskonen och deras bästa vänner Noah och Matilda. Serien består av 3 böcker men det sägs att det snart kommer en fjärde. Boken är för runt 9 till 12 år.

 

Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman.
Den här boken är lite annorlunda från vissa böcker jag har läst, men den är helt otrolig. Det är en blandning av mytologi, verklighet och en massa andra saker. Det är en fin och lite sorglig historia om den starkaste vänskapen man kan hitta och hur en liten pojke på 7 år ser på världen och dess problem. I början av boken så är det en återblick på den 7-åriga pojkens liv men han berättar om den fast han är vuxen.  I början kan ni tro att den är lite konstig men den är spännande och unik. Det kan jag lova. Boken är klassad som ungdoms- eller vuxenbok.

 

 

/ Sadia, Åk 8 på Römosseskolan, prao på Frölunda bibliotek

Pricksäker drift med akademiska trender

29 Mar

Alla har vi väl oroat oss för att bli avslöjade som bluffmakare. Detta händer romankaraktären Jonas på riktigt i Martins Engbergs tredje roman En enastående karriär. Jonas är doktorand i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet vid ”Döda dammen”. Miljön är fullt identifierbar och man kan tycka sig ana en stor förtrogenhet med miljön och dess typer. Jonas avhandling med den pretentiösa titeln Klichen som deterritorialiseringsfenomen hos Edgar Allan Poe och tre svenska gotiska romaner blir totalsågad av opponenten efter sju års arbete och Jonas ser sin framtid inom akademin gå åt skogen. Ett tag ser det mycket mörkt ut för honom, sambon gör slut och han tvingas iväg till en sunkig förortslägenhet. Extraarbetet som bokuppsättare i universitetsbibliotekets underjordiska kulvertar blir hans enda inkomstkälla och där nere börjar han ruva på hämnd. Detta låter dystert men jag lovar att det är mycket underhållande från början till slut, särskilt om man någon gång varit student i litteraturvetenskap./Anna

In gratitude Jenny Diski!

1 Mar

Jenny Diski är känd och uppskattad för sina personliga reseskildringar. Andra titlar av henne är t ex På tunn is, Den motvilliga resenären och Främling på tåg. När hon fick diagnosen lungcancer bestämde hon sig för att även skriva även om det. På svenska fick boken titeln Den sista resan men på engelska heter den In gratitude. Jag gissar att Diski inte skulle gillat den svenska om hon fått välja. Hon är rabiat motståndare till alla cancermetaforer som uttrycker att cancersjukdomen är någon form av kamp eller resa. Hon hyser djup motvilja mot att på något sätt personifiera cancercellerna. Efter diagnosen säger hon: ”Ingen får under några som helst omständigheter påstå att jag förlorat kampen mot cancern. Eller att jag varit tapper. Jag kämpar inte, förlorar eller vinner inte och uthärdar inte.” Hon vill inte skriva ”ännu en satans cancerbok” och det gör hon inte heller för den här boken är så mycket mer. Här fortsätter hon undersökningen om sitt liv och Diski-läsarna kommer att känna igen hennes torra humor. Det är mycket intressant att ta del av hennes tankar om ”fostermodern” Doris Lessing och hur deras förhållande påverkade de båda författarskapen. Nu är båda två borta men vi får fortfarande njuta av deras stora författarskap./Anna