Skriv ditt liv – Bloggtext IV

4 Maj

håletOch här fortsätter vi med en anonym text från vårens skrivarcirkel:

Hålet

Jag passerar honom varje dag och undrar vem han är och varför han är där.

Han står på alla fyra bredvid hålet med huvudet ner i hålet och det skrämmer mig. Mörkret från hålet sprider sig runt området där han står VARJE DAG. Han står inte på fötterna utan på knäna med huvudet ner i hålet. VARJE DAG då jag passerar är han där. Jag har aldrig sett hans ansikte. Han tittar aldrig upp, inte ens när jag frågar: Vad ser du? visar han mig sitt ansikte. Han säger: Kom och titta!

RÄDSLAN – Den Stora Rädslan växer och blir till ett stort moln. Rädslan sprider sig genom nerv och ben. Den skvalpar runt i kroppen och viskar: Gå och titta. Gå och bli hans partner! Rädslan kopplar sitt grepp om hela existensen. Jag vågar inte leva. Att leva är att våga. Hur ska man våga då rädslan är det enda man bryr sig om?

Det svarta hålet måste besegras! Besegras – men hur? Rädslan skickar vågor av olika intensitet genom kroppen. Så småningom avtar vågornas kraft de dess egen kraft gör motstånd och LUGNET gör sitt intåg.

Nu har han gått från hålet. Han är helt försvunnen. Vart tog han vägen? Hur såg hans ansikte ut? Hur försvann hålet?

Annonser
%d bloggare gillar detta: