En TV-serieknarkares bekännelser

7 Apr

the-fallDet började med inköpet av en betaltjänst som gav mig en till synes obegränsad mängd tv-serier och filmer att se på min skärm. Jag började med tv-serien
Orange is the new black och sedan var jag fast.
I fängelsemiljö fick jag följa kvinnor vars liv handlar om att hitta sin plats och leva sina liv. Inte helt olikt livet i stort fast här under extrema former. Vansinnigt roligt och tragiskt.

Nu började jag få smak på starkare grejer och Homeland stod på tur. CIA-agenten Carrie kämpar med att bekämpa jihadister och sin psykiska sjukdom. Mycket välgjort om USA:s kamp mot terrorismen (tycker de själva i alla fall) kryddat med intriger och olycklig kärlek.
Hur spännande som helst och man kan se alla avsnitt i en följd, underbart eller har det gått för långt? Är jag på väg mot ett liv i socialt utanförskap? Det finns de som menar att de inte får samma kontakt med mig längre, att jag är förändrad.

Jag kunde inte sluta nu, jag ville bara ha mer så jag prövade polisserien The Fall som utspelar sig i Belfast på Nordirland, den gör mig inte besviken.
Gillian Anderson gestaltar en cool feministpolis som jagar en seriemördare spelad av Jamie Dornan (Fifty shades of grey).

Nu är jag på topp av mitt missbruk, kan det bli bättre än så här?
Då inser jag att det här kan inte fortsätta, hur ska det gå med min familj och min sömn?
Jag måste trappa ner, så jag tänder av med klonerna i Orphan Black.
Nu tar jag en dag i taget och inser att utanför skärmen pågår det riktiga livet
som väntar på mig.
Alla de tv-serier som nämts här finns att låna på biblioteket på egen risk!
/ Åsa

Annonser
%d bloggare gillar detta: