Skridskor av Lotta Fagerberg Sjöberg

18 Aug

Här kommer det tredje och näst sista bidraget från sommarens Skriv ditt liv-cirkel.

Den 13 september startar nästa skrivarkurs på biblioteket……

Skridskor

 Mina skridskor var vita med många taggar fram på skenorna. Det var viktigt med antalet taggar, ju fler taggar desto bättre.

– Åh klarar du tre snurr i piruetten, det är bara för att du har sju taggar!

– Kolla på mig då, jag kan åka jättefort baklänges och tvärnita direkt!

Så kunde det låta på skridskobanan. Vi gjorde piruetter, åkte baklänges i cirklar och körde fort framåt, tävlade vem som kom först. Vi ramlade ofta och våra byxor blev blöta av all snö, både på knäna och på rumpan. Snön var vit, isen kall och frusen och solen varm, så varm den kunde bli på vintern. Jag åkte så jag blev alldeles svettig och tog av mig halsduken och vantarna. Mina kinder var alldeles röda och andedräkten rök om min mun. Ibland lät det om isen, den kunde knaka och knäppa som om den var levande. På vissa ställen kunde isen vara så genomskinlig att man såg växterna i vattnet under isen. Där låg jag på magen och tittade ner, hoppades att få se några fiskar. Det var bara tjejerna som hade vita skridskor med taggar på. Jag var väldigt stolt över mina fina skridskor som hade åtminstone fem taggar. Jag fick dem i julklapp när jag var fem och ett halvt år. Skydden för skenorna var mörkgröna plastskydd. Skridskorna hängde jag runt nacken på väg till och från skridskobanan. Jag knöt ihop skosnören och hade skridskorna hängandes utanpå den tjocka vinterjackan.

Det fanns flera olika ställen att välja på för att åka skridskor. Det bästa var om fotbollsplanen bakom skolan var spolad och skottad. Annars åkte vi spark till en frusen damm någon kilometer bort. Det var inte alla ungarna som hade en egen spark, de fick åka med på någon annans. En unge kunde sitta fram på sparken och två stå på medarna bakom. Det gick undan i nedförsbackarna! Om man fick sladd på sparken var det alltid den ungen som satt ner som ramlade av först. Det hände ofta att någon ramlade av men snön tog mjuk emot oss. Det var svårare att åka på dammen. Vi var tvungna att skotta bort snön själva och isen var inte lika slät. Det kunde hända att farbror Nils kom ut från ladugården bredvid dammen och hjälpte oss att skotta.

Ibland behövde man slipa skridskorna. Det gjorde pappa på verkstaden. Då gick vi dit tillsammans, alla vi skridskoåkare. Det kunde stå tio ungar på kö för att få sina skridskor slipade. Nyslipade skridskor var svårt att åka på, de var liksom halare än slöa skridskor, man fick köra in sig innan piruetterna satt lika bra igen.

När jag blev äldre, kanske tolv, åkte jag och en kompis till skridskohallen i den stora staden fyra mil bort. Jag gick på bussen först och hon kom på fem hållplatser senare. Jag fick pengar av mamma till bussen och inträdet till ishallen. Pengarna var mina veckopengar, de räckte att handla lite i kiosken också. Det kändes stort och vuxet att åka själva, jag och min kompis. Det var alltid nervöst om hon skulle stå där och vänta på bussen. En gång kom hon inte. Jag blev väldigt orolig och visste inte vad jag skulle göra. Men pengar hade jag och skridskorna var med så jag fortsatte till ishallen. Jag betalade och gick in. Det var många andra människor där men ingen jag kände. Jag åkte några varv men gav sedan upp. Det var så tråkigt och ensamt att åka själv. Jag tog första bussen hem igen. Jag var irriterad över att ha slösat bort min veckopeng helt i onödan. Min kompis fick hur mycket pengar hon ville av sina föräldrar men det fick inte jag. Mamma blev förvånad när jag kom tillbaka så tidigt.

– Lena kom inte, sa jag.

– Då ringer du och kollar varför! svarade mamma.

Jag ringde. Lena var hemma och hade helt enkelt glömt bort att vi skulle åka skridskor. Jag blev ledsen att hon hade glömt mig. Så småningom rann det ut i sanden, våra lördagar i ishallen.

 Av Lotta Fagerberg Sjöberg

Annonser

Ett svar to “Skridskor av Lotta Fagerberg Sjöberg”

Trackbacks/Pingbacks

  1. Läs sommarkursens texter! | textdungen - 4 september, 2015

    […] Skridskor av Lotta Fagerberg Sjöberg Mina olika kök av Eva Stenlund Bakåtblickar av Elisabet Kruus Farmors finrum […]

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: