Uppväxt i Livets ord

1 Jul

Vare sig man läser PO Enquists Liknelseboken eller Henrik Petterssons Jehovasjäveln får man en bild av hur det kan kännas att växa upp i en bokstavstroende familj. Enquist skriver om en pojkes funderingar om att bli ”uppryckt” dvs när Jesus kommer tillbaka och hämtar de troende. Vad händer då med dem som blir kvar?  I Johan Heltnes roman Det finns ingenting att vara rädd för gäller det att tro tillräckligt mycket för att bli frisk. Sjuttonårige Jonatan går i Livets Ords gymnasium i Uppsala och har drabbats av epilepsi. Han har också blivit kär i en skolkamrat. Deras blyga förälskelse skildras på ett oskuldsfullt sätt som får mig att le. Det gör däremot inte pastorer och ungdomsledare i församlingen. Ungdomarna skiljs åt och stängs  under en period (olagligt) av från skolundervisningen.  Enligt läkarna på Akademiska sjukhuset finns det ingen naturlig förklaring till anfallen. Skuldkänslor och en lojalitetskonflikt gentemot församling och föräldrar gör helt enkelt Jonatans växande tonårskropp till ett slagfält för fysisk sjukdom. Romanen är en beskrivning av en stängd och totalitär värld  som författaren själv är förtrogen med. Skildringen av klyftan mellan sektens tal om Guds oändliga kärlek och deras skuldbeläggande av sexualitet och sjukdom är drabbande./Anna

Annonser
%d bloggare gillar detta: