17 Jun

Ibland undrar jag varför man fortsätter läsa en bok man faktiskt inte tycker något vidare bra om.9170377081[1] Huvudpersonen i Andlös : [kom ihåg varje andetag glöm allt annat] av Mattias Ronge är så tjurig, butter, självcentrerad, otrevlig, politiskt korrekt i miljöfrågor så man baxnar. Det var temat som intresserade, det där med att man måste veta hur det går som gör att man kan tröska sig igenom en dålig film eller tämligen knepig bok, som denna. Människor i storstäderna börjar plötsligt sluta andas, trillar ner och dör, om inte någon råkar blåsa in luft i dem. Självklart utbryter kaos och panik. Och huvudpersonen, avskedad forskare tror sig ha lösningen, vi är ljusförgiftade, för mycket ljus överallt, aldrig en mörk stund. Sen är det inte så mycket mer annat än att man får följa denna tjuriga huvudperson som försöker ta sig till Lund för att presentera sin teori och som får ett barn på halsen vars mamma dött och dessutom en nästan främmande kille som följer med henne o barnet. Och inte fick jag veta hur det egentligen gick, fanns ingen lösning. Boken fick sig en sur läsare. /Carina

Annonser
%d bloggare gillar detta: