Kattrackare

7 Feb

9127134091[1]För  15 år sedan sisådär satt det plötsligt en katt på vår grusgång. Alldeles svart och tämligen tillgiven. Misse la huvudet på sned och tittade lite forskande på oss var dag han dök upp. Sen satt han på vår trappa och plötsligt låg han i vår soffa. Och varje gång var huvudet lite på sned med en klurig blick. Denna katt, sedemara kallad Sotis, flyttade helt sonika in hos oss, fullvuxen och färdig och tyckte tydligen han hade hittat ett hem som dög. Skam att säga satte jag aldrig upp lappar för att kolla om någon blivit av med sin katt. Vi hade funnit tycke för varandra lite för mycket och han blev vår. Samma historia har Nils Uddenberg att berätta i den ömsint fina berättelsen Gubbe och katt. Han och frun skulle absolut inte ha något djur, men den rackarns katten nästlade in sig i deras liv och tog deras själar i besittning för de äger inte katten, katten äger dem och om detta kattmöte berättar Uddenberg filosofiskt och lite storögt om. /Carina

Annonser
%d bloggare gillar detta: