Havet

18 Dec

HavetSå fort jag fick syn på den lilla blågröna boken med titeln Havet och läste att Monika Fagerholm var författare visste jag att det var en bok för mig. Havet är ett samarbete mellan Monika Fagerholm och Martin Johnson, som är radioproducent och ljudkonstnär, och består av fyra lyriska essäer där fakta och fiktion blandas; intervjuer, reportage, vetenskap, minnesbilder… Såhär kan det låta: ”I havet finns ingen arkimedisk punkt. Ingen fast punkt att utgå ifrån. Vattnet forsar genom vattnet. Regnet forsar genom regnet. Havet kokar. Rörelse. ”

Och såhär: Utanför fönstret i lägenheten där Inger Alfvén bor syns vattnet. Brunt Mälarvatten. Vi tittar ut. >>Vid innanhaven, sjöarna, där har du alltid land som medarbetare. Det finns en väldig trygghet i att träden står där, omkring. Träden här vid vattnet är så – urgamla. Så mycket äldre. Och dom kommer att stå där länge till. De är på något sätt sinnebilden för någonting som är säkrare, bestående. Falsk kanske, men ändå.>> Inger Alfvén tystnar, tittar på mig. >>På havet finns inget land.>>

Det är något med havet som motiv och tema i skönlitteratur som alltid trollbundit mig. Eller inte bara havet utan vatten. Alltifrån bilder av tomma bassänger till grönskimrande bubblor som går mot ytan. Monika Fagerholm skriver i Havet om sitt eget skrivande att det är som att simma. (Och jag tänker på någon film jag har sett, men jag inte kommer ihåg namnet på, där huvudpersonen, som antingen är advokat eller polis, efter en hård arbetsdag simmar längd efter längd i ett helt tomt badhus.) Att hon hittar en rytm, en andning, i sitt skrivande.  Jag tänker att boken kan ge inspiration till dig som skriver eller vill skriva. Det är också en bok som ger annorlunda bilder och som får dig att fundera över havet ur en mängd olika perspektiv. /Elin

Annonser
%d bloggare gillar detta: