Gyllenhammar: en författare med stark röst!

11 Sep

Stäpplöperskan av Cecilia Gyllenhammar (tidigare von Krusenstjerna) är den fristående uppföljaren till den självbiografiska romanen En spricka i kristallen (2004), i vilken Gyllenhammar med civilkurage i rösten skildrade en lyckad överklassfamiljs mörka underströmmar; ytligheten, kylan, en mors oförmåga att älska sin äldsta dotter. Romanens huvudperson, Suss, återkommer nu i Stäpplöperskan. Hon har här brutit sig loss från familjen för att skapa sin egen familj. Hon och Marcus är nu trebarnsföräldrar och delar allt. Men Suss vill inte längre. ”Den passives krigföring, en kvinnas tysta raseri”.  All disk, städning, räkningar, smutstvätt har samlats och grott i henne och när hennes mamma blir svårt sjuk i cancer och Marcus inte förstår hennes sorg är det som att hon inte tål honom längre. Hon längtar efter att försonas med modern. Men hon har lämnat ut det heligaste, familjen, i en roman och nu har de vänt henne ryggen…

Den här romanen rymmer mycket: sorg, smärta, livslust, njutning. Gyllenhammars texter är sinnliga och gränslösa och ofta blixtrar de till och säger något väldigt sant eller vackert. Naturen är ständigt närvarande, kontraster mellan svensk västkust och den grekiska ö som huvudpersonen flyttar till. Just såhär kan det låta: Över muren ser man byn som stupar brant ner i dalen och grönskan som avtar i färgintensitet. Genom mandelträdets rafsiga bladverk ser hon eleonorafalkarna i klyftan. Det stiger som en feber i henne, hon vill bara vara här. /Elin

Annonser
%d bloggare gillar detta: