Glada hälsningar från Missångerträsk (not)

18 Apr

Här har vi en historia om den tuffa stadstjejen Nadja som åker till Norrland och sladdar runt i högklackat bland sura norrlänningar och renar, skriven av Martina Haag.
Allt blir så där tokigt och roligt… not som ungdomarna säger.
Nadja lider av sin barnlöshet och försöker desperat hitta nån att gifta sig med innan hon blir för gammal för adoption. Allt är fruktansvärt förenklat och schablonmässigt framställt så som den högfärdiga självupptagna mamman, den tysta norrlänningen och den coola tjejkompisen m fl.
Att adoptera barn framställs som att bara hon skaffar en man, vem som helst, så ska de få ett barn. Vad jag vet är det en noggrann och lång process.
Jo jag har humor och jag tycker att Martina Haag skriver väldigt roligt och träffsäkert om sitt eget liv samt verkar ju otroligt smart i På spåret.
Det här är enligt min mening så dåligt att jag måste fortsätta läsa av den anledningen..och slutet ska vi inte tala om, herregud!
Jag läste nånstans att den ska bli film och jag undrar om inte det var syftet från början för man kan liksom se scenerna framför sig.
Förlåt Martina men nej nej!!
/Åsa

Annonser
%d bloggare gillar detta: